"Jag trivs bättre här..."

Ferdinand under korkeken, bild från www.listal.com

Jag var ett tråkigt barn. Ungefär som tjuren Ferdinand satt jag allra helst i min prinsessäng och läste istället för att hitta på egna äventyr. Jag kommer att tänka på det när jag läser DNs stora artikel om Jessika Gedin förra söndagen. Jag gillar henne och tycker att hon har skärpta åsikter om det mesta. Så jag följer såväl SVTs kulturpanel, Spanarna och numer även Babel.

Ständigt läsande både i prinsessängen och annars, här i mitten i Laminon

Hon var nämligen ett "tråkigt" barn, som "yngst i syskonskaran och därför behagligt befriad från överdriven kontroll, läste. Allt. Forskning och framsteg, Amnestybulletinen, ungdomsböcker." 
Meningen "en av Jessika Gedins alla genomlevda eror, nämligen den som depprockande tonåring i ofrivillig landsortsexil" skulle kunnat beskriva även mig. Jag känner verkligen igen mig i 
Gedin (fast jag är äldst). Eller rättare sagt så känns det som om jag kanske kunnat bli som henne om jag varit modigare och inte råkat ut för min trafikolycka.

bilder ur DN

Vi är jämngamla, "Stockholm, tidigt 90-tal [då jag bodde i Vasastan]. Det var Army of lovers, Just D och Leila K. Den vodkashottande Jessika Gedin levde ett slags dubbelliv i gränslandet mellan uttalade ambitioner att vara dekadent (på nätterna) och litterär och konstnärlig (på dagarna)", men jag jobbade oglamoröst på en ekonomisk rådgivningsbyrå. Vi kommer båda från småstäder och jag känner en viss avundsjuka till hennes förmåga att formulera saker som "I en småstad måste alla förhålla sig till alla slags människor. Som social varelse har du inte råd att bara hålla dig till din egen sort. Det vidgar perspektiven" och " jag hade ingenting att fly ifrån. Jag var stadigt rotad i medel­klassen, trygg och privilegierad. Då är det lätt att vara på besök i det destruktiva." För att nu inte tala om guldklimpar som "få världar är ytliga när man går på djupet av dem."  "Jag måste alltid tänka efter först, jag handlar – och framför allt talar – mycket sällan i affekt. I bästa fall resulterar det i att jag kan förhålla mig rätt så cool och saklig till vad som händer runt mig, i sämsta fall blir resultatet att jag kommer på först långt efteråt vad jag borde ha sagt eller hur jag borde ha reagerat.--- Och att eftersträva det perfekta är slöseri med sin tid, det vill jag inte ägna mig åt."

 

Jessika Gedin är inte bara påläst och smart, utan verkar vara en mycket eftertänksam och klok kvinna, vars öde jag gärna följer (och intalar mig att "kanske hade det kunnat vara jag" om inte om funnits..).


All rosa text är länkar vidare till det som nämns i texten!