Höstkänslor

Det är bara att inse om än motvilligt; det är höst nu... Jag har länge hävdat att det bara är sensommar och skördetid, men nu har det både börjat skifta färg på löven och lukta höst. Det senare kanske mest för att det regnat en hel del under de senaste dagarna. Annars har ju denna sommar varit alldeles underbar för oss som bor i norra delen av vårt avlånga land.

1995 var den första höst jag verkligen kunde uppskatta hösten, efter att bara ha förbannat den under ett helt liv.

inte så mycket vackra
höstfärger än...

Det berodde främst på att jag då började Östersunds konstskola och lärde mig att se min omvärld med en konstnärs blick. Dessutom var det en ovanligt torr och solig höst då, vill jag minnas

... det har inte varit minusgrader än o
det är först i och med dem färgerna
börjar spraka!

Efter olyckan var det  fantastiskt skönt att bli en egen individ igen och inte "klumpas ihop" i ett patientkollektiv, där medelåldern låg en bra bit över 70. Att få uttrycka mig själv både i bild och tal var underbart, liksom att umgås med alla fantastiska människor där.

... snarare vått o grått...

Något annat som är positivt med hösten är att samhället funkar normalt igen, efter att ha varit i stort sett semesterstängt sedan midsommar.

Dessutom kan man köpa t ex kantareller
fast man inte kan hitta själv!

Mest älskar jag dock ändå sommaren, men tröstar mig med att åtminstone 150 pers/dag nu läser denna blogg!