"Blommorna kan vara små som fingerborgar eller stora som tallrikar. Klematis är en växt i hundratals skepnader. Nu porträtteras dess mångfald i en ny bok. Ett hav av mörkvioletta blommor och smäckra gröna blad mot en husvägg. Det är den gängse bilden av en klängväxt som hållit ställningarna i de svenska villaträdgårdarna i decennier. Chansen att det är en klassisk ”Jackmani”-klematis som klättrar uppför väggen är stor. Det är visserligen snart 130 år sedan den engelska trädgårdsmästaren George Jackman korsade fram sin storsäljande klängväxt, men populariten står sig fortfarande.För den som söker andra färger, växtsätt och former råder dock ingen brist på variation. Sedan klematis började odlas som prydnadsväxt på 1800-talet har ett par tusen hybrider av de ursprungliga arterna tagits fram, och nya tillkommer varje år. Även svenska odlare, som tulltjänstemannen och amatörodlaren Tage Lundell och Magnus Johnson, som hade en av världens största klematissamlingar, har bidragit till rikedomen. – En av favoriterna i min egen skånska trädgård är just en planta som Magnus Johnson har tagit fram, säger Andromeda Matz journalist och författare. Tillsammans med en av Sveriges nu främsta experter på klematis, Krister Cedergren, som driver Cedergrens plantskola utanför Helsingborg och själv har tagit fram egna hybrider, har hon skrivit boken – Jag föll för klematis redan i tonåren, när jag skulle hjälpa mina föräldrar att anlägga en ny villaträdgård. Det är en tacksam växt att odla, finns i så många varianter med små eller stora blommor och i en mängd olika färger. Och den kan odlas långt upp i landet, säger Andromeda Matz.Men den kanske vanligaste placeringen – vid husväggen – ska man vara försiktig med. Där blir det blir ofta för torrt och varmt för rötterna. – En klematis tycker om att ha det fuktigt om fötterna. "
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar