Den sista Afrikanska Violen

Jag har alltid haft Sankt Paulor (African Violet på engelska) i mina köksfönster i alla de olika nyanser som finns. Nu har dock alla, även de jag ärvde efter farmor, utom en enda dukat under, trots att jag fortsatt att sköta dem som innan. Det måste bero på att mina köksfönster nu är mot östsydöst så att solen blivit för stark.

På denna bild finns några av alla min S:t Paulor i bakgrunden.
Frodiga i de flesta färger de finns i fönster med östläge

Det är så sorgligt, men nu har den enda kvarvarande fått fly till sovrumsfönstrets västnordväst-läge. Kanske har jag låtit dem stå kvar i fel läge bara för att jag ändå har så mycket blommor att de inte får plats i fönstren när jag tagit in dem jag har där från balkongen? Tack och lov tycks det vara den som är mest värdefull för mig som ännu lever; farmors dubbelrosa!

Jag vill gärna bifoga detta från Svenska Sanktpauliasällskapets hemsida:

Saintpaulian - mångfaldens blomma

Världens populäraste krukväxt har den kallats otaliga gånger. En planta som började som en ljust blåviolett "blyg viol" i Tanzanias regnskog och som nu återfinns i hem över hela världen. Det finns ett tjugotal vilda arter av Saintpaulia, varav några är akut hotade på sina naturliga växtplatser i östra Afrika. I storleksordningen 40-45 000 hybrider cirkulerar bland samlare och odlare i världen! En ofattbart stor siffra, som har sin förklaring i att vår favoritblomma är väldigt benägen att mutera och ge upphov till nya fantasifulla sorter. De finns som krypande, klockformade, randiga och prickiga - och en uppsjö flera blom- och bladvarianter. Ett smakprov av denna fantastiska mångfald kan beses i vårt bildarkiv.