Litet "gubbharem"

Jag uppskattar verkligen det goda umgänget med mitt lilla gubbharem om tre, i åldrarna 75 - 93. De är alla, om än olika sins emellan, män av en sort som inte längre görs! Det är verkligen synd, men å andra sidan är det en väldig tur att jag ändå känner några av dem och har möjlighet att tillvara deras kunskaper!

i mitt "gubbharem" är minerna mycket gladare än så här! 

En av dem är aktiv inom en massa områden och känner enormt mycket folk. Han är gammal militär som kommer från en familj med god smak och han är en kock som skulle platsa på den bästa lyxkrogen. Detta fast han påstår sig inte kunna laga mat, utan bara "läser recept bra" slår han den stoltaste hemma kock på fingrarna.

vackert ärvt porslin direktimporterat från Sydostasien

En annan av "mina gubbar" har en kunskap inom sitt yrkesområde som gör honom till en av rikets mest kompetenta. När jag gick gymnasiet hade jag förmånen att få praktisera på hans byrå i två veckor, vilka fick mig att drömma om en helt annan yrkeskarriär än den konstnärliga min olycka tvingade in mig på. Han blir alltid så glad när vi träffas och min familj har berättat för mig att han brukar omnämna mig som ett "fenomen" när han nämner mig. Verkligen uppmuntrande!

Min "tredje gubbe" har bott på min gård sedan det byggdes 1962 och han brukar berätta om hur här varit tidigare. Han är också lite retsam och säger att han håller koll på mig så jag inte ska göra nåt dumt. Han brukar komma med en glass eller en bulle när han vill ha lite sällskap.

Ja vad skulle jag egentligen ta mig till utan mitt "gubb-harem"? Då vore mitt liv mycket fattigare på upplevelser!