Hemliga klubben betalar - hinduismens "unknown charity"?

Gajendra Moksha

Jag måste säga att jag verkligen gillade Hanna Hellquists nya programserien ”Jakten på lyckan” som hade premiär i SVT igår! I artiklarna om serien innan den började  fick jag uppfattningen att Hellquist verkade gå in och testa de olika "lyckotekninkerna" med fel inställning, som jag även skrivit tidigare. Jag är nämligen övertygad om att man måste vara mottaglig för lyckan om den uppenbarar sig, i vilken form den nu än gör det. 
 Särskilt i gårdagens Kulturnyheterna lät det, till skillnad från i t ex denna artikel,  tvärtom hoppfullt. Hon sa där att hon kommit till den viktiga insikten att det inte är den himlastormande lyckan som är den som är värd att sträva efter, utan att lära sig tekniken för att uppskatta det man redan har och njuta av det lilla! Det tycker jag även att programmet visade och jag blev väldigt nyfiken på Hemliga klubben, som jag aldrig tidigare hört om. Det påminner mig om något dr Madan Kataria, som skapat Skrattyogan pratade om när jag bodde hos honom i november 2001; nämligen unknown charity [välgörenhet från okänd]. I Indien är det tydligen vanligt att skänka något stort utan att tala om att man gjort det, detta kallas unknown charity [välgörenhet från okänd] och ska bl a vara bra för både ens egen välmående, på samma sätt som Hellquist berättade om i gårdagens ”Jakten på lyckan” att Hemliga klubben jobbar. Anatgligen är deras teknik inspirerad av Indien och orienten; all kunnskaps vagga, enligt mig! Dr Kataria berättade att unknown charity  har sin grund i hinduismens tanke på karma och att man genom detta anses kunna få ett bättre nästa liv och slutligen komma ur "återfödelsens pina" och uppnå Moksha.

 dr Madan Kataria,
Skrattyogans skapare

All rosa text är länkar vidare till det som nämns i texten!