I den gamla folktron markerade vintersolståndet en farlig natt, då djuren kunde tala och övernaturliga makter härjade fritt. I det förkristna Skandinavien förknippades midvintern med en offerfest, ett midvinterblot. Med djuroffer skulle gudarna blidkas att låta solen komma tillbaka. I grunden fanns det en rädsla för att ljuset aldrig skulle komma tillbaka om man inte firade det på något sätt. Nu för tiden kan vi vara lyckliga i vetskapen om att så verkligen är fallet!
Julblot, jólablót eller midvinterblot, var en julofferfest, som var en högtid inom den asatron. Den exakta tidpunkten för blotet är i och för sig omstritt. De flesta menar att det hölls så här vid Vintersolståndet , medan andra menar att det firades 14 januari, när midvintern ansågs infalla januari.Julblot är den högtidligaste offerfesten. Vid julblotet gör man offer, blot, för att få gudarnas välsignelse över den groende grödan. Julblotet integrerades i den kristna julen.
Inom modern asatro firas julblot vid vintersolståndet. I Sverige utförs själva blotceremonien på samma sätt som vid andra blot. Fokus ligger ofta på solens återkomst, önskan om god årsväxt, men även på vinterns och julens makter, som Ull och Jolner. Det efterföljande gillet har ofta traditionellt julbord.
Att det i år så nära sammanfaller med fullmåne, liksom månförmörkelsen tycker jag är en intressant företeelse.
Midvinterblot är Carl larssons mest omdiskuterade verk. Efter att målningen såldes till Japan återfördes den till Nationalmuseum inför Carl Larsson-utställningen 1992 |
Thank you; I wish you a joyful christmas and a happy 2011!
SvaraRadera/*
Roligt att någon skriver sakligt om den gamla nordiska julen
SvaraRaderaTack för den kommentaren, Tannhäuser! Det låter Wagnerianskt...
SvaraRadera/*