Det har i o f s vi kattägare alltid vetat, men nu har även vetenskapsmännen insett det: Scientists learn physics behind how cats drink water without getting wet står det i gårdagens Washington Post. DN hänger idag på med att skriva artikeln:
Katter lapar med fysikalisk finess
Katter och hundar lapar inte vatten på samma sätt, enligt nya rön. Hundar slafsar i sig vätskan. Katter däremot, använder sig av en mycket elegantare metod där två fysikaliska krafter balanseras mot varandra. Alla vet att det skvätter rejält när hunden ska släcka törsten. Det beror på att den använder tungan som en soppslev när den dricker. De flesta har också noterat att det låter mycket mindre när en katt lapar vatten. Det stänker inte heller vatten runt omkring skålen. Men få har väl funderat på orsaken, och i alla tider har människor utgått från att katterna gör ungefärs om hundar. Inte Roman Stocker vid Massachusetts Institute of Technology i USA. I tidskriften Science avslöjar han och hans kolleger hur katterna egentligen bär sig åt.
MED HÖGHASTIGHETSKAMERA fann man att katter bara doppar tungspetsen när de lapar vätska. Tungspetsen bryter aldrig ytspänningen på vattenytan. I stället fäster vattnet på tungan och följer med uppåt när tungan dras tillbaka. När munnen sluts klipps vattenpelaren av, och katten kan svälja vätskan. I praktiken handlar det om att balansera två fysikaliska krafter, dels gravitationen som drar vattnet neråt, dels vattnets tröghet eller tendens att bevara sin riktning och hastighet. För att det hela ska fungera måste det skötas med precision. Katten doppar tungspetsen i vätskan fyra gånger i sekunden, vilket är den perfekta hastigheten. Varje gång får katten i sig cirka 0,1 milliliter vätska.
All rosa text är länkar vidare till det som nämns i texten!
MED HÖGHASTIGHETSKAMERA fann man att katter bara doppar tungspetsen när de lapar vätska. Tungspetsen bryter aldrig ytspänningen på vattenytan. I stället fäster vattnet på tungan och följer med uppåt när tungan dras tillbaka. När munnen sluts klipps vattenpelaren av, och katten kan svälja vätskan. I praktiken handlar det om att balansera två fysikaliska krafter, dels gravitationen som drar vattnet neråt, dels vattnets tröghet eller tendens att bevara sin riktning och hastighet. För att det hela ska fungera måste det skötas med precision. Katten doppar tungspetsen i vätskan fyra gånger i sekunden, vilket är den perfekta hastigheten. Varje gång får katten i sig cirka 0,1 milliliter vätska.
FORSKARNA GRANSKADE även andra kattdjur. Det visade sig att de alla drack på samma sätt, men att de stora arterna, tigrar, lejon och jaguarer, lapar i något långsammare takt. Detta är nödvändigt om fysiken ska fungera eftersom de har större tungor än en vanlig huskatt. Fördelen med att dricka på det här sättet är att katterna inte blöter ner sig. De håller till och med sina morrhår och kinder torra. Och samtidigt visar de än en gång att det mesta katter gör, det gör de med finess.
 |
| min knasboll Miss Greta, som utöver den fysikaliska finessen även är en retsticka... |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar