Milanesisk upphöjelse

I början av september begav jag och en god väninna oss till Milano för att verkligen uppleva livsdtämmen att se opera på Teatro alla Scala och det var verkligen en höjdpunkt att leva på länge!

Utsikt från taket till Il Duomo, Milanos domkyrka: 

en riktig höjdare! Foto: Gunilla Sjöberg

För att ta det från början så berättade hon att hon beställt en resa till Milano för att hon börjat beta av saker på sin bucket list någon gång i våras.

(porträtt)foto: Gunilla Sjöberg

De enda planer jag då hade för sommaren var att jag skulle utföra två operationer och åka på min systerdotters student. Det är också de enda ggr, utöver min systers bröllop som jag ens varit utanför kommunen sedan dess. 

Redig pasta med parmiggiono och vit tryffel

När hon sa att det skulle varit ännu roligare om hon kunnat dela upplevelsen med någon sa jag att det skulle vara en dröm. Hon berättade då att resan med lågbudgetflyg och boendet skulle bli riktigt överkomligt och dyrast blev operan. Hon hade bokat biljetter till Rigoletto, som inte är min 

favoritopera, så beställde billiga operabiljetter med och trodde att det främst skulle bli s k lyssnarplatser dvs där man inte ser så mycket.

PreRigoletto, alltså före föreställningen, firade vi med champagne. carpaccio, tryffel pasta och limoncello på älsklingsrestaurangen Il Salotto i Galleria Vittorio Emanuelle II, som ligger alldeles intill.

Där behandlades vi också som prinsessor av personalen sedan vi varit där dagen innan och ätit lunch med limncello.

Det visade sig, trots mina billiga biljetter, att jag såg så här bra! Det var i en loge på en balkong, med ytterligare fyra platser. Så där var också två amerikanska par, ett yngre och ett äldre, som inte verkade känna varann. De satt mest med sina mobiler hela tiden istället för att avnjuta operan. Jag var därför fräck nog att (precis som de) ta bilden ovan, fast det egentligen är förbjudet. 

Selfie i logen på la Scala 

Den äldre kvinnan råkade t o m tända ficklampan i sin mobil vid ett tillfälle. (Jag antar att det var av misstag men inte dess mindre störande för det.)

Föreställningen var enastående bra, med fantastisk ensemble och jag blev riktigt förtjust i Gildas Aria [Caro Nome] som ovan framförs av Natalie Dessay.

Utanför la Scala före föreställningen foto: Gunilla Sjöberg

Efter föreställningen sågs vi åter på Il Salotto [vardagsrummet!]  eftersom vi inte suttit ihop. Vackra Galleria Vittorio Emanuelle II har en sorglig historia i all sin elegans. 

Arkitekten skulle precis innan invigningen av den kontrollera så att den fantastiska glaskupolen var så som han avsett och föll där uppifrån rakt ned i marmorgolvet.

Vi både på mysiga Hotel Roxy med en fin frukost [colazione de Milano] och värdens gulligaste frukostvärdinna. Hon ville inte servera den fjärde koppen espresso eftersom hon inte trodde magen skulle klara av det!

Vi åkte också med Milanos trådbussar med intakt 50-talsinredning, efter vad det såg ut i a f. 

Naturligtvis måste jag fota vacker blommande hibiscus också i Milano!

Mycket god mat och dryck blev det (givetvis)
Lite roliga skyltar finns också:

Tre nätter i Milano med Gunilla och kände det verkligen som om jag välsignats och rört vid himlen.

Ja, vi besökte ju Il Duomo, Milanos domkyrka: både inuti och ovanpå.

Porten dit är så här vacker och utifrån är den så här ståtlig. Il Duomo är ständigt inklädd i byggställningar i olika omfattning då den renoveras löpande och även får nya utsmyckningar emellanåt. Lite häftigt tycker jag!  Hon började byggdas redan 1386 och har egentligen aldrig blivit färdig utan förbättras o byggs om konstant. Hon invegs dock 1965.

Helgad till jungfru Maria är Il Duomo, som hon kärleksfullt kallas i folkmun. Hon fungerar nu som säte för Milanos ärkebiskop och är alltså Milanos domkyrka. Il Duomo, är verkligen imponerande, primärt byggd i gotisk stil, hon tog nästan sex århundraden att bygga, och är idag Italiens största, liksom väldens fjärde största, domkyrka.

Interiör och exteriör nattetid

När arbetet inleddes 1386 krävde det att hela tre stora byggnaden fick lämna platsen. Den hade stor folklig uppbackning och skulle bli till stadens stolthet.

Jag rekommenderar verkligen att också besöka taket på Domen; att se Milano från ovan och stenhuggningarna på närmare håll gör stort intryck.

Att dessutom se hur glasmosaikfönstren är gjorda bakifrån och så kan man (tjuv)kika in på det enorma kyrkorummet, som är hela 157 m långt, från ovan.

Några fler bilder inifrån den o ljuset jag tände. En sann välsignelse!

Il Duomo gavs flera stora donationer och arbetet påbörjades med inte färre än 300 man. Kyrkan skulle byggas i ren lombardisk gotisk stil, men med århundraden ändrades det, så att när kyrkan väl slutligen invegs kunde man beundra många olika stilarter. Vill minnas att det i audioguiden berättades om någon yttre utsmyckning som var klart så sent som för några år sedan.

Foto: Gunilla Sjöbeg

Vi hade en enormt njutbar resa och lyxade till det med vackra kläder (hade med alltså; köpte inget) och god (italiensk förstås) mat och dryck. En fantastisk upplevelse att kunna glädja sig åt som en utsökt karamell närhelst mörkret faller på. Något som kommer att få dimmorna att lätta.

Tack bästa Gunilla för sällskapet!

Dessutom i en så vänlig stad med omtänksamma människor för att nu inte nämna hela den milanesiska kulturen; Gracie Mille, a più tardi!