Ett Österlenskt Önskemuseum på Tjörnedala konsthall

Nu är jag tyvärr väldigt sen med att tipsa om Ett Österlenskt Önskemuseum på Tjörnedala konsthall för det var tyvärr sista dagen för denna genomarbetade och informativa utställning, för den var öppen för sista dagen igår.

Jag var till Tjörnedala konsthall även på lördagen och blev väldigt förtjust i utställningen, men återvände för att höra curatorn Gert Aspelin guida om den. Ett Österlenskt Önskemuseum har varit en dröm länge för honom och Bo Hultén, som curerat tillsammans och inför utställningen bedrivit detektivarbete för att göra bästa möjliga urval. De är båda konstnärer uppväxta på Österlen, vänner sedan barnsben och med farfar respektive far som också varit inom branschen.

DN menar att Ett Österlenskt Önskemuseum är "en handfast aptitretare. Här visas ett sextiotal verk i olika tekniker av 26 konstnärer verksamma på Österlen under det senaste seklet. Alla med sitt personliga uttryck och förhållande till det speciella ljuset, landskapet och lokalbefolkningen.

Inger Kihlman grafikmontage 1958-70

 – Utställningen är en hyllning till flera generationer av konstnärer som föregått oss i utforskandet av denna provins. Här finns osedvanligt många framstående namn men flera av pionjärerna har fallit i glömska och vi vill sätta ny fart på diskussionen om ett museum.  Det säger konstnärerna Gert Aspelin och Bo Hultén.---I utställningen ingår verk av kända målare som Tora Vega Holmström, Ellen Trotzig och Ola Billgren,"

Grete Billgren pastell odaterat landskap troligen 50-talet

Personligen blev jag överraskad över att hans föräldrar Hans och Grete Billgren också var yrkesverksamma konstnärer och att de alla vara verksamma här. Grete var danska och Hans träffades när de utbildades i Köpenhamn. Nästan 1/3 av utställningens första rum består av familjen Billgrens verk; häftigt att de alla är så starka i sina konstnärskap!

Karin Norelius (som även gjort Raketen här i Simrishamn)
keramik närmast och bakom väven Ängel med Ros
av Sonja Reinfeldt och Osvald Larssons lilla målning Spegling
till höger medan Ingerd Lundahls Fårnos syns innanför dörren

Andra medverkande är Osvald Larsson, Henry Mayne , textilkonstnärerna Sonja Reinfeldt och Greta Sandberg, liksom Rolf Swedberg som skulpterade i tenn. 

Både Aspelin och Hultén är medlemmar i ÖSKG och deras tanke bakom utställningen skriver de så här om:  "Ett Ett Österlenskt Önskemuseum är en utställning med konst av våra kollegor från tidigare generationer. Upp emot 60 verk av 26 konstnärer, många framstående konstnärer har varit verksamma i denna trakt sedan förra sekelskiftet. Redan då började bilden av Österlen som en unik konstprovins att växa fram, men nu håller pionjärernas insatser på att falla i glömska. Därför finns det starka skäl att sätta ljus på detta skede i den lokala konsthistorien. Dels på grund av kraften i de individuella konstnärskapen, dels för att allt nyskapande kräver en levande dialog med det historiska arvet. 

De två närmaste målningarna är Hans Billgren närmast Om
Våren från 1978 och precis bortom den Jean Spelar från
50-talet (Jean är Olas storebror)

Utställningen visar vilken rikedom av konstnärliga uttryck våra föregångare utvecklade. De inspirerades av människor och av landskapet här, men de lät sina intryck omsättas i helt olika bildvärldar. Någon provinsiell österlenkonst står inte att finna. Förebilder och valfrändskaper fanns i nordisk och internationell konst.  

Skulle det vara möjligt att visa verk av konstnärer på Österlen i en permanent utställning i Simrishamns kommun? Vi vill sätta ny fart på diskussionen. 

Gert Aspelin berättar om bl a farfadern Stig Aspelin vars målning
till vänster om honom tydligt visar influenser av Skagen-målarna

Ystads konstmuseum och Tomelilla konstsamling har tagit på sig rollen att förvalta och hålla den lokala bildkonstens historia levande. De har byggt stora samlingar och det finns ingen anledning att försöka konkurrera med samma koncept i Simrishamn. Här skulle vi kunna ta andra grepp. Vi föreslår skapandet av ett mini-museum. Ett utställningsrum med plats för kanske bara tio, femton verk, men speciellt utvalda för att tillsammans kunna berätta något om konstsituationen här under någon intressant period. Eller kanske gå på djupet i ett konstnärskap. Hitta samband mellan olika bildspråkliga uttryck. Detta mini-museum måste vara flexibelt och varje år visa något nytt- man kan låta olika curatorer ge sin syn på den österlenska konsthistorien, välja verk ur kommunens samlingar och komplettera med andra, inlånade verk.  Ett mini-museum av detta slag skulle ge besökare en inblick i vår rika konsttradition och stimulera till fördjupat intresse också för det som skapas i nutidskonsten."  

Träsnitt av Karin Persson vita niva o intonation 1960

Det var en enorm publiktillströmning till guidningen och det förstår jag. Utställningen ger en översikt av vad konstnärer med anknytning till östra Skåne arbetat med under de senaste hundra åren, precis som Aspelin och Hultén skrev. "Syftet [med utställningen] är att demonstrera vilken potential som ligger i tanken på ett konstmuseum; även om den frågan nu ältats i omgångar i sjuttio år är den fortfarande lockande.  

Jag blev själv särskilt tagen av två verk. Erik Erikssons Självporträtt från 1952 ovan. Den känns både expressionistiskt och samtida på en gång!

Min andra favorit är Osvald Larssons Skåpet från 1958 vars perspektiv är helt snett men jag ändå uppfattar den som närmast som Trompe-l'œil [illussionsmåleri] och med handen och det gula ögat är jag benägen att hålla med Aspelin om att det kanske är ett brännvinsskåp som ropar och lockar någon som vill hålla sig ifrån det,

Henry Mayne, som hade sinateljé i Paviljongen på koloniområdet har tre verk Interiör (-53), Slingrande Väg (-69) och Ester & Helga ända från 1923.

Ellen Trotzig Utsikt från Stenshuvud är närmast pointislistisk och skiktmåleri där himlen är målad med palettkniv.

Målningarna till vänster av Nils Göran Brunner och till höger Självporträtt av Alvar Jansson och ljusstake

Carl Asker Källa 

Gert Aspelin och Bo Hultén skriver i Ystads Allehanda: "Vår önskan är att den konst tidigare generationer österlenkonstnärer skapat skall vara tillgänglig och generera nya publika möten. Vi förespråkar att ett permanent konstrum skapas, ett mini-museum med plats för cirka tio, femton verk och med inriktning på den österlenska konsthistorien. 

Den bästa platsen vore på Tjörnedalagården i nära anslutning till Tjörnedala konsthall. Som vi ser det är det en förutsättning att projektet utvecklas i nära samarbete mellan ÖSKG och Simrishamns kulturnämnd.

Greta Sandberg broderad servett från 1975 och
klänningen Kvinnor och Träd

Simrishamns kommun måste vara med och stå som garant för projektets långsiktighet. Vi tänker oss inte att detta österlenska Mini-museum skall bygga en ny konstsamling i kommunen utan uppdraget ska vara att skapa relevanta utställningar. Kommunens konstsamling är en bas, men den måste också kompletteras med inlånade verk.  

målning av Carl Asker

För tjugofem år sedan flyttade ÖSKG sin verksamhet till Tjörnedalagården och blev tillsammans med en restaurangrörelse Tjörnedalastiftelsens hyresgäst i den nyrenoverade gården. När Tjörnedala krog gick i konkurs 2011 beslöt ÖSKG att hyra även dessa lokaler. Därmed gjordes hela gården till ett konstcentrum i bygden.  

Konsthallen utökades med en butik för konsthantverk och konstböcker, ett kafé samt öppen ateljé och verkstad för barn. Men de lokaler som restaurangen lämnade är illa anpassade för de nya verksamheterna. Köksdelen är överdimensionerad med många oanvändbara biutrymmen. 

Odaterade verk utan titel av Torsten Esbjörnsson

En omdisposition av den gamla restaurangdelens ytor skulle ge utrymme också för ett nytt utställningsrum. Ombyggnaden måste genomföras med stor omsorg. Det ställs speciella krav på säkerhet och klimat om man skall kunna låna verk från museisamlingar, och för att konstverken skall komma till sin rätt krävs ljus och rymd i lokalen.  

I det nya konstrummet genomförs cirka två utställningar om året. Olika konstkunniga personer anlitas som kuratorer så att nya synvinklar ges utrymme i utställningsprogrammet. Man kan tänka sig många teman – kanske ett nedslag i en viss tidsepok eller i en viss speciell plats. Någon kurator kanske vill ge en översiktlig framställning av landskapsbildens förvandlingar, medan en annan sätter fokus på en enskild konstnär. Eller varför inte en sammanställning av olika verk som uppmuntrar åskådaren att utforska bildspråkets olika nivåer?  Ämnen finns så det räcker i många år – och eftersom kunskapen om den österlenska konsthistorien ännu har många vita fläckar hoppas vi att dessa utställningar också skall ge ny information om konstnärernas verk och deras plats i en större kontext.  Vi kommer att lämna in ett medborgarförslag till kommunfullmäktige i Simrishamn och vi hoppas att vår skiss kommer att få skarpare konturer efter utredning av berörda instanser."

Alvar Jansson Porträtt av Johannes 1951, och till höger Fiskafänge av Rolf Swedberg. Vem som gjort alla vackra ljusstakar vet jag tyvärr inte.

Det är vackert julpyntat in till och på Tjörnedala konsthall nu och mitt emot busshållplatsen la jag märke till det konstfärdiga cykelstället som verkligen är anpassat till äppelodlingarna,