Konstnärlig fotvandring

Igår var jag på en riktigt spännande vernissage Trekking in Time på Ystads konstmuseum. Den har jag sett fram emot att se i några månader eftersom såväl Marina Abramovic som tyska ljudkonstnären Christina Kubisch deltar. Det var totalt tio deltagande konstnärer (egentligen 11 men Abramovic och Ulay räknas som en enhet, då Lovers - Great Wall som visas var det sista de gjorde ihop 1988]) sju av konstnärerna var också med i Ystad!

Deltagande konstnärer är Marina Abramovic/Ulay, Kerstin Ergenzinger, Hamish Fulton, Gittan Jönsson, Christina Kubisch, Juha Pekka Matias Laakkonen, Richard Long, Tisha Mukarji, Hrafnkell Sigurðsson och Fredrik Strid.
Trekking in Time behandlar fotvandring ur ett konstnärligt perspektiv och är en internationell grupputställning.
-Det här är min drömutställning under mina år på museet, säger Ýrr Jónasdóttir, som är chef för Ystads konstmuseum till Ystads Allehanda, om den vandringsutställning hon curerat ihop med Malmö-konstnären Anna Kindvall.

Tisha Mukarji , Juha Pekka Matias Laakkonen,  Fredrik Strid,
Hrafnkell Sigurðsson, Kerstin Ergenzinger, Gittan Jönsson, 
längst till höger curatorerna Ýrr Jónasdóttir och Anna Kindvall

Konstnärerna närmar sig trekking [forvandring] konstnärligt på olika sätt. Några av konstverken i utställningen behandlar konstnärens vandringar, medan andra bara kan ha ett särskilt motiv som berör det. Engelske Hamish Fulton arbetar uteslutande med vandrandet sedan 1972 och är också ute på en vandring för tillfället, vilket gjorde att han omöjligt kunde delta på vernissagen. 

Fotvandring som en meditativ process för ett konstverks tillkomst är nära förknippat med den konceptuella konsten och performancekonsten, vilket innebär att verken växer av att en läser bakgrunden till och tankarna bakom dem 

Under vernissagen berättade Anna Kindvall och Ýrr Jónasdóttir om sina diskussioner om konst under sina vandringar på bl a Skåneleden och i Pyrenéerna. 2007-2008 dök tanken upp på att göra en gemensam samlingsutställning med just det temat.  

Passande särskilt med vernissagen för Trekking in Time just nu i samband med att vandringseventet Euroando äger rum här i Skåne mellan den 10 och 17 september. 

För er som följ min blogg i några är det här med förflyttning som konst ingen nyhet. Jag tänker t ex på min vän och kollega Anna Erlandsson i Jämtland. som bl a åkt skidor från Ryssland, byggt en kanot som hon paddlat med och en massa annat just som konstprojekt.

Gittan Jönssons målning Vandrerskan, är en parafras på Caspar David Friedrichs romantiska Vandrare ovan Dimman, fast med sin återkommande kvinna med dammsugare, som blickar ned från bergstoppen. Detta som en kommentar till maktstrukturer och sociala relationer i sedvanligt feministisk anda. Mycket handfast och bra som komplement till äventyrligheten i själva fotvandrandet!

– Vad tänker hon på? Tänker hon att världen är jättestor och att det finns så mycket att göra och rätta till, säger Gittan Jönsson, Brantevik, om målningen till Skånska Dagbladet.

Tyska ljudkonstnären Christina Kubisch  deltar såväl med ett film- och ljudverk från Ruhrområdet och dessutom har hon framstället en Electrical walk just för Ystad, som en kan delta i genom att få karta och en av de tio hörlurar från museet. Det var oerhört mycket folk på vernissagen så därför fick jag aldrig tillfälle att delta i den ihop med Kubisch själv vilket skedde under vernissagen.

Bonn-konstnären Kerstin Ergenzinger har i sin installation Wanderer små skrivare som kallar poesi i rymden den består av "tekniskt modifierade och självständigt programmerade thermo-skrivare. istället för att papper går genom dem för att skrivas ut rör sig själva skrivarna utefter själva pappersremsorna. Som om de vore oberoende små mekaniska varelser bestiger de papperens stigar som miniatyrer av bergsklättrare.

Vi observerar deras ansträngningar som om de representerade våra egna ansträngningar i upplevelsen av naturen och vi läser deras utskrivna [jag kunde dock inte se särskilt mycket av vad de verkligen skrev] linjära och verbala spår som kommentarer till den kollektiva upplevelsen som vandrarna och äventyrarna har delat med sig av sedan urminnes tider.  

Utfördes för att se/bestiga på Bonns Kunstmuseum 9.11.2014 - 8.2.2015"

Finske Juha Pekka Matias Laakkonen gick 5 300 000 steg 2009 för verket Walking from Yakutsk to Helsinki in 5.3 Million Steps. Under 176 dagar gick Laakkonen i och omkring i staden Yakutsk, som är känd som värdens kallaste stad, i östra Sibirien. Det är också antalet verser i Första Mosebok från skapelsen till syndafloden. 

Antalet steg i verkets titel skulle ha tagit Laakkonen hela vägen hem till födelsestaden Helsingfors, men refererar också till hur stor Finlands befolkning är. Under hela denna performance, varierade temperaturen från –50° till +40°." 

Utställningen visar också Laakkonens renskinnsskor, som han sydde till sig själv och hade på sig under hela vandringen  performancen. Väl använda och rejält slitna.

Jag nämnde tidigare att Marina Abramovic/Ulay visar Lovers - Great Wall som dokumenterar en  performance de utförde på kinesiska muren under 90 dygn från mars till juni 1988. Abramovic och Ulay började gå emot varann från varsin sida av kinesiska muren för att tänka över sin relation så att när de skulle mötas på mitten skulle de besluta om de skulle fortsätta sin relation eller inte. Abramovic gick från öster medan Ulay kom från väster och Gobi-öknen.
Abramovic ser vandringen som en magnetisk kraft som attraherar och drar de älskande mot varann. Ulay börjar tänka på sin egen kropp som det minsta mätinstrumentet som nu upplever dimensionerna bit för bit. Båda känner att vandringen är som en typ av initiationsrit: Marina känner sig lycklig över att slippa ballast, Ulay känner en fullständighet, en blandning av nu, då och framtid, att bli ett med muren. Efter 90 dagar möttes de, tog varann i hand och tig farväl.

Det tog sex års förhandlingar med kinesiska myndigheter innan projektet till slut kunde bli verklighet för Abramovic/Ulay 1988, vid den tiden hade de redan separerat och hade haft en krisande relation under flera år, vilket de avslöjade i en intervju med Paul Kokke 1997.

bild lånad från www.konstiskane.se

Fredrik Strid, vandrade under 48 dagar från sin Uppsala-ateljé till norra Norge 2012. På sin vandring hade han med en förvaringsbox som vägde mellan 20 och 35 kilo och det är den som utgör kärnan i hans Lost and Found.
– Jag gick 120 dagar, två mil om dagen, och samlade in data för konstverket, säger Strid till Skånska Dagbladet.
Varje morgon målade han boxen med kladdig vit färg och i den fastnade växter, insekter och annat. Han visade så boxen var kväll och nästa morgon målade han ett nytt lager färg över gårdagens insamlingar.

Nu har jag bara berättat om några verk, men Trekking in Time kan ses på Ystads konstmuseum ända t o m 13 november, så ta chansen att se den om du har möjlighet! Du kan höra ett reportage från Kulturradion här.