Sufragetternas föregångsarbete

Nu vill jag tipsa om en fantastisk film nämligen Suffragette. Personligen känner jag en oerhörd tacksamhet gentemot kvinnorna i suffragetterna för allt deras långa, hårda arbete och deras personliga uppoffringar de tvingades till just för att se till att vi kvinnor nu har de rättigheter vi har. Hade det inte varit för deras kamp skulle vi kanske fortfarande inte ens ha haft rätten till våra egna kroppar som kvinnor.

bild lånad från womenandhistory-blog.tumblr.com/

I Sverige beslutades det om kvinnlig rösträtt efter både Norge och Danmark först 1919, så vid valet 1921 var det första gången svenska kvinnor uppgraderades till fullständiga medborgare i och med att de fick rösta vid valet till riksdagens andra kammare. Något vi kunnat följa i TV-serien Fröken Frimans Krig under julen.
Rörelsen för kvinnlig rösträtt bildades däremot redan 1897 av Millicent Fawcett och spreds över Storbritannien. Före det hade så kallade undantagsmänniskor, vilket var kvinnor som lyckats driva igenom reformer inom medicin, undervisning och inom vissa sociala områden. Emmeline Pankhurst bildade så 1903 Women’s Social and Political Union, som kom att kallas suffragetterna efter en artikel tidningen Daily Mail som myntade ett par år senare. Suffragette handlar om just den tidiga feministrörelsen, då de engagerade kvinnorna tvingades jobba i hemlighet för att inte arresteras och misshandlas av polisen. Här skildras de arbetande kvinnor som, precis som sydafrikanska ANC, inledde med fredliga protester. Suffragetterna. Först i november 1910 beslutade de sig för att börja använda våld, eftersom de efter en fredlig protest på Parliament Square blivit våldsamt slagna av polisen. Då började de att spränga postlådor och slå sönder skyltfönster. (Jfr gärna med ANC som gjorde detsamma efter polisens skott i Sharpesville i mars 1960.)

Det var alltså en väldigt våldsam kamp, som fick sin första martyr 4 juni 1913 när suffragetten Emily Wilding Davison kastade sig framför hovarna på kung George V:s häst under derbyt i Epsom och trampades ihjäl, något som debatterades häftigt. 

Det är egentligen konstigt att det här är en historia som för många varit helt okänd innan själva filmen Suffragette, som nu visas här i Sverige. Jag citerar därför lite ur Expressen: "Numera är Sverige internationellt känt som hemvist för många radikala feminister. Så var det inte i början av 1900-talet. Emmeline Pankhursts vilda tilltag sågs med högst oblida ögon av snälla rösträttsliberaler som Signe Bergman eller Ellen Hagen. Att hungerstrejka, slåss med polisen och spränga finansministerns sommarpalats i luften ansågs inte förenligt med det svenska politiska klimatet, som byggde på överläggningar och kompromisser.   

Våren 1902 fick i alla fall de svenska kvinnorna nog. Då bildades Landsföreningen för kvinnans politiska rösträtt (LKPR), som ett resultat av regeringens medvetet provocerande förslag våren 1902 att dubbla rösterna för vissa män. LKPR var redan från början en utpräglat borgerlig organisation, med kvinnor från de övre samhällsskikten som ledare. Bland suffragetterna fanns däremot många arbetarklasskvinnor, vilket kanske förklarar det hårda motstånd rörelsen mötte i det konservativa brittiska samhället, där skräcken för anarkister, kommunister och fenier, det vill säga irländska terrorister, var stor.  Med facit i hand kan vi ändå säga att suffragetterna lyckades bättre än sina svenska systrar. Storbritannien fick kvinnlig rösträtt 1918; Sverige först 1921 som det sista landet i Norden. [Alltså nästan en hel generation efter att arbetet för det börjat i England.] 

Ur Fröken Frimans Krig

Du kan se mer om Suffragette ur Kulturnyheterna här. Gå och se!