Varför Paris känns så mycket värre än Beirut

Många verkar förvånas (och förfäras) över att reaktionerna mot terrordådet i Paris är så mycket starkare än reaktionerna på andra terrordåd. Därför tänkte jag försöka förklara varför det är ett väldigt mänskligt och naturligt beteende:

Empati och solidaritet är fantastiska förmågor hos oss människor, men vi fungerar så att det vi känner till och kan relatera till känns närmare och därför mer skrämmande. Det är inget vi kan motverka utan mycket stor ansträngning eftersom det är något som är en nedärvd överlevnadsstrategi sedan våra mänskliga förfäder levde på Afrikas savanner.

alla bilder från Facebook

Jag själv har t ex tillbringat en hel del tid och dessutom har jag ungdomsvänner som bor i Paris och även i Mumbai var jag länge. Precis som jag även bott i t ex Johannesburg, Savannah i den amerikanska södern och i Riga, där jag reagerar starkt på vad som sker.

Eftersom jag varken varit i eller känner någon som nu befinner sig i vare sig Beirut, Palestina eller Kongo så är det omöjligt för mig att kunna tänka mig in i hur där verkligen är. Jag är ledsen, men det är en del av att vara mänsklig och det är inget jag varken kan eller ens vill sätta mig in i just nu. Jag har faktiskt nog med att försöka reda ut alla sorger med sjukdomar och andra problem i min direkta närhet.

Ni som inte har stora problem i er närmiljö kan vara fina människor som känner för Syrien och Palestina, men för min egen del har jag redan sörjt just syriernas öden i flera månader, så nu sörjer jag mina nära i Paris istället. Inte för att jag är hårdhjärtad. Det finns bara inte plats för mer sorg i mitt hjärta nu. Mitt hjärta är inte större än så. Tyvärr!
Nu kanske alla kan förstå bättre det djupt mänskliga i att vi blir mer berörda av det vi har upplevt och känner till. Vi är bara människor! Jag vänder mig därför starkt emot tonen av fördömande av de som inte känner lika starkt för de andra ställena än Paris, den ser jag som rent förkastlig.