Välkommen hur ofta som helst

Idag när jag kom till sjukhuset hälsade han i kassan glatt och sa "Jag har inte sett ditt namn idag".
Jag har nämligen varit till sjukhuset var och varannan dag de senaste två veckorna så jag pratade med honom om just det i förrgår och han sa att jag är lika välkommen hur ofta som helst. Kul!

Bortsett från att jag har bokade tider för arbetsterapi på Dagrehab och även träffar en KBT-psykolog varje vecka, har jag nämligen haft lite otur den senaste tiden. Förra söndagen hade jag nämligen så fruktansvärt ont i mitt högra öra att jag var tvungen att gå dit akut. Doktorn konstaterade då att jag fått en inflammation i örat pga vatten jag inte fått ut och han skrev ut droppar att använda för att infektionen skulle lägga sig och så fick jag med ett rör med alsolsprit som jag skulle hälla i för att svullnaden skulle gå ned.

Jag fortsatte dock att ha så fruktansvärt ont att jag inte kunde sova utan att först ta 2 alvedon och 1 ipren. Jag upplevde också att svullnaden var så stor att dropparna knappt tog sig in i örat, så på onsdagen var jag och träffade doktorn igen, som då skrev ut penicillin just för att få ned svullnaden. Han sa också att han inte förstått hur ont jag hade och jag är ju oerhört smärttålig, så det är kanske inte så konstigt. Han dränerade också örat och konstaterade då att lite av dropparna måste ha tagit sig fram ändå. Tack vare penicillinet har också svullnaden gått ned, men jag har fortfarande som lock för örat.

Av själva öron-problemen har jag blivit stressad och jag antar att även det faktum att jag måste in med ansökningshandlingar och arbetsprover senast 31 augusti eftersom jag hoppas bli medlem av konstnärsföreningen ÖSKG och dessutom gärna vill vara med på årets Hösterlensalongen. Jag har det mesta klart för båda ansökningarna men kan nog ändå inte bli lugn förrän det verkligen är inskickat. Jag har nämligen åter fått självskrickor över hela högra handen, både i handflatan och på handryggen, vilket jag brukar få av just stress. Även om hudmottagningen i Östersund också konstaterade en överkänslighet mot krom, när jag testades där för 7 - 8 å¨r sedan.

Nu har jag värre självskrickor än någonsin, trots att jag inte varit i någon som helst kontakt med just krom och även min högra fot har drabbats. Eftersom krom ofta används vid skinnberedning är det dock mer logiskt, eftersom jag använt skinntofflor i några dagar, men det har jag nu helt slutat med. 

Därför träffade jag en distriktssköterska på sjukhuset i måndags. Hon kunde dock inte hjälpa mig eftersom hon inte är någon specialist på hud, utan hänvisade mig till Malmö, dit de inte behöver remiss utan jag kan höra av mig till själv,

Nåväl, igår träffade jag min psykolog på sjukhuset och idag trodde jag alltså att jag hade en tid med min arbetsterapeut men det visade sig att den flyttats till imorgon, fast jag varit övertygad om att det var tvärtom. Tillbaka till sjukhuset för det imorgon igen alltså. Så måste jag fixa dit på  Malmös hudspecialist, liksom att mitt vänstra öra (!) fortfarande är ömt sedan jag slog i det med en staty jag flyttade hos mamma och pappa för några veckor sedan, men det tar jag inte tag i förrän penicillin-kuren är klar.,om det inte är bra till dess. Tur att jag är stark!