SIDOR

tisdag 21 juli 2015

Helig rödlo-kattunge?

Jag läser en artikel i sciencemag.org om ett fantastiskt arkeologiskt fynd av en kattunge som begravdes som en människa, alltså på en mänsklig kyrkogård och dessutom som om den varit helig.
"Uråldrig amerikansk rödlo begravd som en människa"
Bild lånad från sciencemag.org

Artikeln handlar om det amerikanska lodjur som heter Rödlo [Bobcat] och är ungefär bara dubbelt så stora som huskatter och är kända för att gå relativt enkelt att tämja. Detta enligt Melinda Zeder, som  är zoologisk arkeolog vid Smithsonian Institution’s National Museum of Natural History i Washington, D.C, USA.

"För ungefär 2000 år sedan i vad som idag är västra Illinois, begravde en grupp indianer något ovanligt på en helig plats. På utkanten av begravningsplatsen som var reserverad för människor, begravde byborna en bara några månader gammal rödlo som bara var några månader gammal och den bar ett halsband av björntänder och små havssnäckor. Denna upptäckt visar det enda kända ceremoniellt begravda djuret på¨en sådan plats och den enda individuella begravningen av en vild katt i den arkeologiska historien, enligt vad forskarna skriver i en ny studie. Byborna kan ha börjat tämja katten,  enligt författarna, detta kanske sätter ljus på hur hundar, katter och andra djur en gång började tämjas, eller som snidad, en gång i tiden.  'Det är förvånande och fantastiskt och extremt speciellt” enligt Melinda Zeder. Hon var dock inte inblandad i studien, utan säger att det är oklart om dessa människor hade rödlon som ett husdjur eller om den hade en högre spirituell betydelse.
--- Gravhögarna hörde till Hopewell-kulturen, där de levde på byteshandel och som samlare-jägare och de levde i utspridda byar med bara ett dusintal personer vardera. De skapade djurinspirerade konstverk, som utterformade skålar och keramik med fågelmönster. “Byborna brukade samlas för exempelvis begravningar i högarna' säger Kenneth Farnsworth, a som är expert på Hopewell-kulturen vid Illinois State Archaeological Survey in Champaign. 'fanns sätt att markera att den platsen tillhörde förfäderna.'---

Arkeologer skyndade för att gräva ut platsen på 1980-talet eftersom det skulle byggas en stor motorväg. När de började med den största gravhögen, som var 28 m i diameter och 2,5 m hög, grävde de fram 22 kroppar som var begravda i en ring runt en grav i  mitten, som innehöll skelettet av ett spädbarn. De upptäckte också ett litet djur gravsatt för sig själv i denna ring; snäckor och björntänder, berlocker som snidats av ben låg nära dess hals, alla med små hål borrade i, vilket tyder på att de var uppträdda och användes som halsband. Hopewell-folket begravde också sina hundar, men de fann de i själva byn och inte i gravhögen. Av det drog forskarna slutsatsen att djuren var hunddjur. De la benen i en låda, som de märkte 'valp begravd', och ställde in den i arkivet på Illinois State Museum i Springfield.  Årtionden senare blev doktoranden Angela Perri intresserad och insåg att srkeologerna haft helt fel. Perri som då studerade för sin doktorsgrad på University of Durham i Storbritannien, Hon undersökte hundbegravningar och hittade lådan 2011 när hon forskade på museet.  ---
Ovan kan du se en rödlo in action när den fångar en kindpåsråtta

 'Så fort jag såg skallen såg jag att det inte var någon valp' säger Perri, som nu arbetar vid Max Planck Institute for Evolutionary Anthropology i Leipzig, Tyskland, som zoologisk arkeolog .
'Det var någon slags katt'.  När Perri analyserat benen fann hon att de tillhört en rödlo, troligen mellan 4 och 7 månader gamla. Skelettet var komplett och det fanns inga skärmärken eller andra tecken på skada, det fick Perri att konstatera att det inte rör sig om någon typ av offer. När hon tittat på foton från utgrävningen såg hon att rödlon var försiktigt placerad i sin grav.
'Det ser respektfullt ut; tassarna ligger tillsammans,” säger hon. 'Den var sannerligen inte bara kastad i ett hål.'  När Perri berättat det för Farnsworth blev han golvad.
'Det chockerade  mig', säger han. 'Jag har aldrig sett något liknande ur nästan 70 sjuttio utgrävda högar. Eftersom högarna var avsedda för människor' säger han 'måste någon ha brutit mot reglerna för att kunna begrava den där. Någon med stor makt måste ha ölvertygat medlemmarna i samhället att det måste göras så här. Jag skulle ge vad som helst för att få veta varför.'" Artikeln är publicerad den 2 juli, så detta är verkligen frågan om nyheter och jag har inte sett det rapporterat om någonstans på svenska.
"Perri som rapporterar om upptäckten med Farnsworth och ännu en kollega den veckan i Midcontinental Journal of Archaeology, har dock misstankar. Den pompa som omgav begravningen  'tyder på att djuret hade en väldigt särskild plats för dessa människor' ”liksom åldern på kattungen och att byborna tycks ha tämjt en vild kattunge, kanske redan som nyfödd, och försökte få den att växa upp som tam. Rödlon hade ett halsband som hon menar bevisar det för hennes del. Hon tror att den hade de genomborrade pärlor som hittades invid katten, om halsen eftersom det var ett 'älskat husdjur'. 'Det här är det närmaste man kan komma att hitta tecken på tämjande i den arkeologiska historien' säger Perri som tror att fyndet öppnar ett fönster till hur andra djur, även hundar och  boskap, togs in i de mänskliga samhällena och hur de blev domesticerade.
'De såg möjligheten med djur bortom att jaga vilda. ' Det anser även Zeder är möjligt och säger:
'Tämjning kan vara en väg mot domesticering.' Vi bör dock inte läsa in för mycket i detta enda fynd: 'Det är ett enda föremål i en väldigt särskilt sammanhang. Att tala om domesticering kan vara att dra det för långt.  Om de verkligen såg Rödlon som ett husdjur,' fortsätter hon, 'borde den nog ha begravts ihop med hundarna.' Hon misstänker istället att katten symbolicerade något som gav den hög status, Kanske något med andevärlden och det vilda.“
Är det inte spännande?!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar