Bildmontage med gamla och nya Sarah Connorlånat från sjanweijers.tumblr.com |
Fredrik Strage recenserade den i DN redan 11 juni och jag kan lugnt säga att Terminator utan Linda Hamilton omöjligt kan vara något. Även om jag uppenbarligen aldrig varit lika hängiven som Strage så har jag lite svårt att föreställa mig honom på ett gym, trots att han skriver om "den 29 augusti 1997, dagen då maskinerna utplånar mänskligheten med kärnvapen i Terminator 2. Judgement day, en film som, likt sin föregångare, berörde mig så starkt att oron dröjde kvar i magen flera år efteråt." Jag är helt enig med honom om att "Uppföljarna Terminator 3. Rise of the machines och Terminator. Salvation gjorde mig bottenlöst besviken. Därför tänkte jag till en början ignorera den femte Terminator-filmen." Jag såg inte ens dem förrän de visades på TV och det tänker jag inte göra med Terminator V heller. Jag anser att illustratören Sijan Weijers sammanfattar anledningen till även mitt motstånd till filmen på ett föredömligt sätt.när hon skriver om själva filmaffischen:
Sijan Weijers presenterar sig själv som ovan |
"Det har aldrig funnits många kvinnliga hjältar i Hollywoods actionfilmer till att börja med, Sarah Connor (Terminator), Ellen Ripley (Alien), Beatrix Kiddo (Kill Bill)… Det är väl de som finns, antar jag. Huvudsaken här är att den nya Sarah totalt saknar karaktärens personlighet. det handlar inte bara om att de inte ens brydde sig om att anlita en riktig illustratör till affischen; den saknar helt och hållet innehåll. På originalbilden låg tyngdpunkten på hur rollfiguren beter sig, vilket gör henne verklig. Den antyder att hon har en hjärna som hon använder för sina egna beslut. Hon har ett förflutet, ett nu och en framtid. Hon har en historia, med ärr som hon bär som en tung vikt på sina axlar och är traumatiserad. Hon är en överlevare som är totalt fokuserad, som laddar vapnet av gammal vana medan hon tänker på annat och planerar för vad som ska ske. Hon är en liten och sårbar person, men hon gör allt hon kan för att förhindra kriget, hon röker en cigarett för att när du är på gränsen till ett mentalt sammanbrott och tror att världen ska gå under så kan du lika gärna göra det. Hon strålar av mod, för mod handlar inte om att vara fysiskt stark (även om hon uppenbarligen tränat som en tok), det handlar om att göra rätt, oberoende av hur rädd du än är. Och hon är verkligen rädd. För att göra det hon måste kräver ett oerhört fokus, medan dina tankar skulle kunna vandra åt tio olika håll. Och det ser man på bilden. Jag erkänner att jag har fördomar. Jag såg ju filmen, men fortfarande… Vad håller den nya Sarah Connor på med? Står? Har hon ens några tankar? De verkar inte ha någon betydelse, så länge hon ser sexig ut. Men hon är inte sexig förvi har redan sett bilden tusen gånger. Det är inte en roll, utan ett objekt skapat i Photoshop. Det vore inte ens rättvist att fösöka jämföra skådespelarna. Medan Hamilton visar karaktär fick Emilia Clarke antagligen bara order om att stå och se snygg ut, 'så Photoshoppas resten fram'. Det är skamligt. Det finns många talanger i den här produktionen, men till slut har de som styr allt ingen aning om vad de håller på med. Jag bryr mig om den här karaktären och att se den reduceras till en 'het brud' får det att krypa i mig. Det känns vidrigt att ikonen Sarah Connor bara bli till en 'sexig btud'. Det är som om affishen vill att det är allt jag ska se henne som sexig, men jag vägrar att bara se henne sådan! Jag vill relatera till henne och hennes personalighet. Jag är ju själv kvinna och att tviongas se min favoritfilmkaraktär genom heterosexuella mäns ögon…Jag känner mig bortstött. Som om den här filmen inte är för mig, utan bara för 'grabbarna' (fast jag har svårt att tro att ens de skulle falla för denna skit)"
Läs hela hennes inlägg på engelska här!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar