Stelkramp?

I måndags hade Greta och jag en tid hos veterinären för att hon skulle vaccineras mot kattpest, kattsnuva, kolla tänderna och även se hur det stod till med hennes analsäckar.

När vi var där i september blev han ju så imponerad av att Greta inte ens behövde lugnande, utan att det gick bra bara hon fick hänga över min axel som en äkta birma-boa.

Greta skämdes och höll sig undan efter bettet och
så försökte hon desperat slicka bort såren...

I måndags blev hon dock stel så fort vi kom in på veterinärmottagningen. Antagligen för att hon kände igen att det inte var så trevligt när vi var där sist. Det gick bra både med sprutan, fast det tydligen gjorde ont eftersom hon skrek till, och att kolla tänderna. När jag så hängt upp henne på axeln och veterinären började klämma blev hon dock allt oroligare och när han klämde det sista bet hon mig hårt i handen. Jag höll dock fast henne tills det var klart och hon skyndade in i sin korg, medan veterinären tvättade min hand med sprit och fick mig att lova att gå till doktorn om det skulle svullna. Det hade varit mer att tömma ur Gretas analsäckar den här gången och dessutom var det ju ytterligare två obehagliga saker hon var med om innan.

l

Greta skämdes när vi kom hem och sprang och gömde sig medan jag la mig på sängen och somnade. När jag väl vaknade gjorde det ont när jag rörde handen för att den var så svullen så jag ringde sjukvårdsupplysningen, där det var 40 nummer före. Efter en kvart hade bara två nummer fått hjälp så jag ringde och bad om skjuts till akuten, men eftersom klockan var efter 20 var den stängd i Simrishamn och vi tvingades åka till Ystad lasaretts akut.

kaféet i väntrummet var inte öppet på natten

Efter lite väntan fick jag komma in i ett rum för att vänta på en ortoped, vilket gjorde mig lite irriterad eftersom jag tyckte att en sköterska borde kunna ge mig stelkrampsspruta, men jag tänkte inte mer på det utan satt istället lugnt och väntade. Under tiden tänkte jag på att namnet stelkramp verkligen väl beskriver det jag själv kände då; en krampaktig smärta som gjorde mig just orörlig och stel. Strax före midnatt kom en doktor och undersökte handen, samt skrev ut penicillin och gav mig en spruta med det. Jag nämnde att det måste vara mer än tio år sedan jag fick en stelkrampsspruta, eftersom det var min förra katt som bitit mig då. Hon förklarade då att det nu är helt nya rön och att det är vid smutsiga sår man riskerar stelkramp, Det orsakas av bakterien Clostridium tetani, vars sporer smittar via jord och gödsel, men varken genom hund- eller kattbett. Istället oroar vid bett för andra bakterier som kan infektera handens många ligament och leder så att rörligheten minskar. Därför fick jag med en dos penicillin och skulle på återbesök om två dagar för att kontrollera hur det läkte.

På onsdagen hade jag svullit upp så mycket i handen att det kändes som om skinnet skulle brista, men  jag hade ju en tid, som i o f s blev 1 h försenad pga ett akut ärende för ortopeden (en sköterska kom och berättade det efter redan fem minuter och i väntrummet finns ju ett kafé och kiosk med bra priser + att jag hade med massor att läsa). Ortopeden tyckte att det ser bra ut och sa att jag haft tur i oturen med tanke på hur allvarliga skador djurbett kan ge. Om inte svullnaden gått ned efter tio dagars penicillin ska jag dock bestämma en ny tid med honom, men redan igår började svullnaden att gå ned, tack och lov! Jag tänker dock på vilken tur att jag inte blev allvarligt biten av någon hittekatt, eftersom jag verkligen tog risker med dem eftersom jag trodde mig vara skyddad av just stelkrampssprutan, man har mer tur än man vet ibland!