På Orup

Nu befinner jag mig på Orupsjukhuset för två veckors neurorehab, med en veckas mellanrum.

Det har regnat så smått hela dagen och när Maja skjutsade hit mig i morse var det så dimmigt att man bara anade den blommande rapsen genom fönstren till bilden.

Det tidigare patienthotellet är numer vandrarhem överst i huset, men det var både bäddat, fanns handdukar och tvål. Däremot finns ingen personal här utan möjlighet att laga mat själv osv, men har t o m TV på rummet, som har två sängar och ett gigantiskt badrum.

Idag träffade jag först kuratorn, som visade mig allt, hjälpte mig till rummet och kollade så jag har allt jag behöver. Så träffade jag läkaren som gjorde en undersökning och vi diskuterade vad jag kan förvänta mig av vistelsen, vad jag har för önskemål osv. 

Så gjorde jag lunch och sov så en stund. Är så trött eftersom jag gjorde så mycket på kolonin igår, men främst antar jag att det är en lättnadens trötthet eftersom jag kämpat så för att få komma hit och nu äntligen är det. På eftermiddagen träffade jag arbetsterapeuten, som också är min samordnare och vi gick igenom massor. Alla jag träffat är oerhört trevliga och hjälpsamma, så även patienterna. Kl 9 imorgon bitti blir det åter arbetsterapi, sedan sjukgymnastik och på eftermiddagen ska jag träffa neuropsykologen.

Idag skulle också farfar ha fyllt 95 år. Här sitter han överlycklig
med oss "småjäntor" i Märsta 1972. Grattis uppe i himlen, farfar!

En liten missräkning ikväll var dock att det är låst till sjukgymnastiken på kvällarna, så att jag inte kan smyga dit och tjuvträna. Jag får ta tag i hela högen med sådant jag inte hunnit läsa istället.
Allt känns väldigt bra här, så jag kommer att få ut en hel del av den här veckan!