I lördags åkte jag till Köpenhamn vid 7 på morgonen och när jag for låg Greta på sitt älskade klöstorn och sov.
Vi kom hem igen först sent på kvällen och när vi klev ut ur bilen fick vi syn på en liten Greta som tittade ut från sitt klöstorn.
När jag så gick in genom porten hoppade hon tydligen ned och stod innanför dörren och mötte mig. Min far berättade att när jag gått in hade hon hoppat ned och jag hörde henne jama när jag kom innanför porten.
Hon ramlade nästan ut genom dörren, spann och ville bli buren efter att ha varit ensam hela dagen. Men hon hade ju inte alls legat på tornet och väntat hela dagen för all mat var uppäten, lådan var full och det var leksaker utspridda...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar