Nazisternas stora inspirationskälla

bild från gårdagens Kulturnyheterna 21 januari

I gårdagens Kulturnyheterna visades ett reportage om nazisternas stora inspirationskälla, svenske rasbiologen Herman Lundborg , med anledning av dagens dokumentär Hur gör man för att rädda ett folk som visas idag kl 20 i SVT2, SVT2 25/1 och SVT24 27/1 liksom på SVTplay. Den är gjord av Maja Hagerman och Claes Gabrielson. och handlar främst om Lundborgs kartläggning och mätning av samer. Värst av allt är att Hagerman säger att hon tror att de flesta svenskar inte har en aning om detta. Det hoppas jag verkligen att hon har fel om och jag menar att de som inte känner till det bör ha levt i total informationsskugga under åtminstone ett decennium.

Anders Sunna ställde ut sina kraftfulla och stora målningar
med oerhört tydliga budskap om hur illa samer tidigare har
och fortfarande behandlas. Jag tänker senast på gruvnäringen och
Kallak  som ett sådant exempel. 

Samtidigt tänker jag att om det finns folk som inte vet om det så är det verkligen viktigt att de får veta om det. Därför är det väldigt bra att filmen visas samtidigt som Hagerman idag publicerade en artikel i DN, Kiruna byggdes inte i obefolkad vildmark. Där kan man bl a läsa "Jag tycker att man som svensk ska veta att det inte var tomt där gruvan öppnade. Detta var ingen obefolkad vildmark, utan en trakt som använts av människor sedan urminnes tid. Där Kiruna byggdes vid sekelskiftet 1900 hade Gabna sameby en viktig uppehållsplats, ett kalvningsland som brukades under flyttningar med renarna. Byggnationen skar av lederna och renskötarnas områden förstördes. Tornedalingar i byarna runt omkring kunde inte heller jaga och fiska där längre, som förut."

Katarina Pirak Sikku gick också sitt första år på konsthögskolan samtidigt
som jag gick mitt sista. Hon bearbetar den smärtsamma rasbiologiska
forskningen på samer med bl a skallmätningar i verket
Just for the Pleassure är underkläder i samiska färger och med broderier.
De var utställda, precis som foton av dem i snö.

Kanske är det så självklart för mig eftersom jag växte upp i Östersund och pluggade i Umeå, men jag tycker även att det uppmärksammats i riksmedia under lång tid. Det har även uppmärksammats av samiska konstnären Katarina Pirak-Sikku vid ett antal tillfällen, Bl a på Jamtli 2013 under utställningen Greetings from Sapmi. med samtida samisk konst. Mina bilder kommer därifrån.
Katarina Pirak-Sikku medverkar f ö även i Hur gör man för att rädda ett folk. Se det här!

längst till vänster Victoria Anderssons Återväxt och närmast
Tomas Colbengtsons Kalmebakkte. Inspirerad av en
ödemarksgrav i hans hemtrakt i Tärnafjällen och skapad
i glas och med ett uppförstorat foto på en okänd samekvinna
iklädd Ammarnäsdräkt från slutet av 1800-talet 

Herman Lundborg blev den förste chefen för Statens institut för rasbiologi när det öppnade 1922, som det första sådana i världen, Då hade Lundborg propagerat för rasbiologi och den praktiska tillämpningen av rashygienens utbredning i Sverige under drygt 20 år. Redan 1898 inledde han sina studier på området och 1909 var han en av grundarna till Svenska sällskapet för rashygien, en samling forskare, varav flera av föreningens medlemmar på sikt blev starka anhängare av rashygienens spridning i landet. Det fanns alltså redan före första världskriget en organiserad akademisk verksamhet i Sverige.

Lundborg inspirerade nazisterna till rasbiologin fast han tidigt ska ha stått i konflikt med dem.
Läs mer om oss "civiliserad" svenskar här!