Om Ales stenar är en solkalender...

Inatt kl 00:03 var det årets Vintersolstånd och jag skulle gärna ha velat vara vid Ales stenar vid Kåseberga då, men det var tyvärr inte möjligt. Därför lånar jag Kerstin Perssons vackra bilder därifrån tagna igår morse vid 8,30-tiden istället.

Det är flera år sedan jag var där senast men, till skillnad från t ex Stonehenge, står de helt fritt där mitt i en kohage utan stängsel eller något annat skydd. (Karin Bojs berättade i gårdagens DN om problemen att göra ett reportage där. Hon borde kanske fundera på ett reportage om just mer närbelägna Ales stenar också istället?)
Ales stenar består av 59 uppresta stenblock, som placerats i en gigantisk skeppsform. Det är 67 m långt och 19 m i brett, vilket gör det till Sveriges största bevarande skeppssättning.

Sådana skeppssättningar är enligt arkeologer ofta gravar eller kultplatser från yngre bronsålder eller järnålder, som brukar dateras till 1100 – 500 f Kr. Ca 350 sådana finns också bevarade på Gotland, men de är alla mindre

Ytterligare en möjlig förklaring som framställts är att Ales stenar har fungerat som en solkalender, på samma sätt som just Stonehenge. Ales stenar påstås vara anlagt så att solen vid sommarsolståndet går ned vid monumentets nordvästra spets och går upp vid den motsatta spetsen vid vintersolståndet, så det skulle jag gärna velat uppleva, men det får bli vid sommarsolståndet istället!

Det är omdebatterat vad Ales stenar egentligen restes för, deras funktion, liksom även just dateringen av dem finns det olika teorier om, som genom tiderna har ställts mot varandra. Man är dock i a f övertygade om att de måste ha haft en viktig betydelse och varit kopplade till något centralt och viktigt i de människors liv, som reste dem.

Arkeologer och geofysiker undersökte platsen med hjälp av georadar och magnetometer, som gör det möjligt att se konturer av det vad som döljer sig under markytan på olika nivåer, år 2006 . De undersökningarna visade att Ales stenar är betydligt större och har en mer komplex struktur än vad som idag syns ovan mark. Under markytan döljer sig nämligen spår av flera strukturer, både en mindre skeppsform och en eller flera runda stensättningar! Spännande va?! 

Du kan läsa mer om Vintersolståndet här!