Begränsad simultankapacitet pga bara två hjärnhalvor?

Biologin sätter käppar i hjulet för vad vi klarar av är rubriken i gårdagens DN, som naturligtvis väcker mitt intresse.
Torkel Klingberg som är professor i kognitiv neurovetenskap vid Karolinska institutet har jag skrivit om flera gånger tidigare, eller rättare sagt hans forskning. Han menar  i artikeln "att vardagen på 2000-talet tycks ha ökat kraven på simultankapacitet [att kunna koncentrera sig på flera saker samtidigt]– men säger att det finns en gräns för vad våra hjärnor klarar." I hans två böcker, Den översvämmade hjärnan och Den lärande hjärnan, skriver han om hur informationsteknologins snabba framsteg påverkar oss och om hur barn och tonåringar ska kunna få de bästa förutsättningarna för att utvecklas på bästa sätt.

bild lånad ur National Geographic om du klickar på den
öppnas den så stor att du kan läsa texten!

Vi tror ofta att vår simultankapacitet är bättre än den verkligen är menar Klingberg i DN; Men vi människor har i verkligheten svårt för att utföra två kognitiva uppgifter [som tar vårt arbetsminne i anspråk] samtidigt. 

– Automatiserade uppgifter, som att tugga tuggummi eller promenera, kan kombineras med mer avancerade uppgifter, förklarar Klingberg. "En van förare kan föra ett intellektuellt samtal och samtidigt köra bil på en landsväg, men vid en rondell blir han eller hon tyst. Då måste ny information bearbetas. 'Ska jag fortsätta till höger? Rakt fram? Eller till vänster?'"  Då brister vår koncentration. 

bild lånad ur National Geographic 

En fransk studie, publicerad i tidskriften Science, visade för ett par år sedan att människor klarar högst två uppgifter samtidigt. Får vi en tredje blir det fel och hjärnan slår bakut.  När personerna som deltog i försöket skulle lösa två avancerade uppgifter samtidigt delade de två hjärnhalvorna upp arbetet mellan sig. Den vänstra koncentrerade sig på en av dem, den högra på den andra. Den svenske hjärnforskaren Fredrik Ullén, också hon på KI, liknar det hela vid en sorts 'switchfunktion' mellan hjärnhalvorna. "När den ena halvan arbetar är den andra i vänteläge och tvärtom, och bytena sker blixtsnabbt.  Problemet uppstår om ytterligare en uppgift pockar på uppmärksamhet. Då brakar det ihop, som Ullén uttrycker det. Vi har ju inte en tredje hjärnhalva att ta i bruk.  

– Ny forskning har visat att de områden i hjärnan, i hjässloben och pannloben, som tar arbetsminnet i anspråk till väldigt stor del är identiska med de delar som används för vår uppmärksamhet. Det är tydligt att arbetsminne, förmåga till koncentration och hur vi distraheras hör ihop.  

  – Jag tror på en framtid där människor har lärt sig att sålla information och blivit medvetna om hur viktigt det är att träna hjärnan för att hålla den i god form. Samtidigt måste vi komma ihåg att människan inte förändrats så mycket i ett evolutionärt perspektiv. Den kulturella förändringen har varit så mycket snabbare än den biologiska, förklarar Klingberg vidare i DN.   Klingberg  slår vidare fast att även om koncentrationsförmågan och arbetsminnet delvis kan tränas upp finns det inte någon träning som på ett magiskt sätt påverkar hela hjärnan. Övning i att spela ett musikinstrument har dock en märkbar positiv effekt visar en ny studie jag skrivit om här. Motion, läsning av böcker och samvaro är också viktigt, eftersom då utvecklas hjärnan. Se vidare om människans neuroplasticitet här! Så länge som vi bara har två hjärnhalvor verkar det vara vad vi kan göra åt vår simultankapacitet.