Kosten och hur allt hänger ihop

Att det vi äter påverkar hur vi mår har jag återkommit till flera gånger här i bloggen, så jag är faktiskt förvånad över all uppmärksamhet nyheten att fel kost kan ge depression fick i förra veckan. Sedan slog det mig att de flesta läkare, till skillnad från pappas barndomskompis Nisse Simonsson, inte insett hur viktigt det är hur vi lever för hur vi mår. Nisse har t o m startat en Facebook-grupp, Lev frisk längre, där han delar med sig av sina ofta väl underbyggda idéer om hälsa, kost, motion, läsande och annat.

Nisse brukar göra sina egna komiska illustrationer.

Det är verkligen underligt att den västerländska medicinen ofta inte ser på oss människor som den helhet vi naturligtvis är. I Svenska Dagbladet kunde man läsa: "Nu har forskare vid Harvard school of public health för första gången i en stor försöksstudie lyckats visa att den västerländska matens inflammatoriska verkan också tycks ha ett samband med vår allt sämre psykiska hälsa.  De kvinnor som konsumerade mycket sockrade drycker, vitt mjöl, rött kött och margarin löpte 29 till 41 procent större risk att drabbas av depression än de som åt mat som var mindre inflammationsdrivande.  Skyddande mot inflammation var bland annat vin i måttliga mängder, kaffe, olivolja och gröna bladgrönsaker.  Sambandet var tydligast för den femtedel som åt mest eller minst av dieter som orsakar eller skyddar mot inflammation.  Forskarna betonar att inget enskilt livsmedel ensamt kan orsaka en depression. Det handlar om den samlade effekten av hela dieter och de lyfter särskilt fram nyttan av en traditionell medelhavskost." Det är något som man predikat inom Ayurveda under tusentals år.
  "Bakom studien, som publicerats i tidskriften Brain, behaviour and immunity, står flera av världens mest kända forskare på nutritionsområdet, däribland Harvard-professorerna Walter Willett och Frank Hu.
Harvard-forskaren Michel Lucas betonar i ett mejl till SvD att "resultaten sammanfaller med andra fynd kring relationen mellan mat och hälsa och att det ur ett folkhälsoperspektiv känns lugnande att det som är bra för kroppen också är bra för sinnet."
"Intresset för låggradig kronisk inflammation väcktes på 1990-talet av Harvard-professorn Paul Ridker. Insikten kom av att mindre än hälften av hans hjärtpatienter hade högt kolesterol och han såg i inflammation en alternativ förklaring till skador på blodkärl.  I dag betraktas låggradig kronisk inflammation som en etablerad och viktig orsak både till hjärtsjukdomar och andra vanliga västerländska sjukdomar.  Det finns tidigare forskning som talar för en koppling mellan matvanor och depression, liksom mellan inflammation i kroppen och depression."

När Nisse Simonssonoch pappa var barn var de så lika
varann att pappa, som var jämngammal med yngre
brodern Sven, ofta fick skulden för Nisses bus.
Dessutom undrade folk om farmor jobbat på
Simonssons Handelsbod som pappa Gunnar drev.

Så här förklarar Nisse varför motion så sällan ensam leder till viktnedgång: "Det är en naturens fiffiga sätt att för våra förfäder på savannen, under 2,5 miljoner år, att lagra energi i form av fett. Kort och enkelt beskrivet. De söta frukterna mognade en gång per år och då gällde det att lagra till det magrare halvåret. Jämför med brunbjörnen som med blåbär äter upp sig 50-60 kilo. Detta inför vintersvälten. Fruktsockret, t.ex juice och alkohol, är ju extremt fettbildande, eller lipogent som vi kallar det. Då åt man söta mogna frukter så att det nästan rann genom öronen. Då steg blodsockret och insulinet pumpade på för att få in energin i temporär lagring i lever och muskler. Hjärnan tog sitt så fort sockret kom in i blodet. När det var fullt så öppnade sig fettcellerna och tog emot det socker som nu i form av triglycerider transporterades i blodbanan. Det bröts ner i cellväggarna till fettsyror och när det kom in i fettcellerna blev det återigen triglycerider. Buken, rumpan och stussen har ju oändliga möjligheter att långtidslagra till den kommande halvsvälten. MEN och här kommer det som många coacher och tränare inte känner till. Högt insulin hindrar fettet i fettcellerna att släppas ut tills svälten kommer. Högt insulin under längre tid leder till insulinresistens, Då hjälper det inte hur mycket man motionerar om man inte när vi nu i all föda övergöds med socker, socker överallt. Men om man drar ner på alla kolhydater: pasta,ris,bröd och potatis,så sjunker blodsockret och insulinet och fettet frigörs och kan fungera som bränsle. Man går snabbt ner i vikt och detta utan hunger eftersom insulinets svängningar gör oss hungriga.Och det höga insulinet med insulinresistens också gör aå att det mättnadsstimulerande Leptinet blir förlamat, kallat leptinresistens. När man då äter mindre socker blir man inte lika hungrig och leptinet talar om för hungercentrum i hjärnan, hypothalamus, att nu är DU MÄTT.Då när insulinresistensen släppt av motionen öppnas fettcellerna och bränns till energi. Fiffigt må man tycka. Alla lågkaloridieter ger viktnedgång men med HUNGER som ständig följeslagare och alla förlorar mot hunger och man ger upp och går upp i vikt plus moms". Lättförståeligt, inte sant?!