Stänger till

Nu tar jag ett bestämt tag om dörren till det Förflutna. Mycket av det minns jag ju inte ens ordentligt, pga hjärnblödningarna.

Vackert blå Simrishamnsdörr i Brantevik

Jag skjuter igen dörren ordentligt så att jag ska slippa störas av nostalgin över den i så hög grad fortsättningsvis. Jag har i a f försökt och att det inte fungerade är egentligen ett mindre misslyckande än om jag inte ens vågat testa. Hädanefter är det framtiden som gäller, men främst nuet! Det är ju egentligen det enda man verkligen kan påverka.