Togeather - inte lika sprudlande Kajsa Tuva

14 september öppnade Kajsa Tuva, som hon nu signerar sina verk som, utställningen Togeather på Lars Bolin gallery. Jag var inte på vernissagen (då var jag nämligen på Stakafjället,) men är övertygad om att den var välbesökt. 

Utställningen är inte lika sprudlande glädjespridande och färgglada som bilderna hon visat tidigare, men att kalla utställningen mörk, som hon själv gör i ÖP tycker jag är att dra det för långt, för den är fortfarande påtagligt färgrik:

– Döden har gjort sig påmind på flera sätt och för mig är detta en påfallande svart utställning. Jag vet att den kan tyckas färgsprakande och glad, och färgerna har jag med mig som förut.  

Kajsa Tuva och jag har ofta olika åsikter, som när det gällde Stadsparaden, som hon försvarade och deltog i. Jag tycker om att debattera och tycker att det är viktigt att pröva sina åsikter mot de som hyser den motsatta, men utan att för den skulle behöva bli osams med den personen. Inom KRO/KIF tycker vi att verkshöjd och upphovsrätt är viktiga frågor, som jag förklarat tidigare. Som styrelseledamot i KRO/KIF är det därför min uppgift att framhålla det i den offentliga debatten.

Här visar Kajsa Tuva utöver stora målningar också inglasade målningar på papper (? jag frågade Lars Bolin, men eftersom det inte står i verkförteckningen kunde han inte svara på materialet.)

Det är väl just i de mest svart/vita bilderna ovan som den omtalade svärtan är tydligast för mig.
Annars är det mer jazzigt och 60-tals-inspirerat med ord i bilderna. Just jazz är en inspirationskälla och Kajsa Tuva driver, som "konstnären", också framgångsrika Jazzköket i Östersund tillsammans med "kalaskokerskan Fia Gullriksson och kocken är Stoffe Andersson" om du missat det.

Något som tilltalar mig är att istället för titlar så har verken en liten text som hänger bredvid. När jag gick konstskolan, 1995-97, fick vi om uppgift att skriva en haiku till målningarna och det fortsatte jag sedan med eftersom jag tyckte att det gav verken en extra dimension.

Utställningen visas i två plan och i källarplanet visas målningar som jag upplever som minst genomarbetade, men det kan också bero på att jag tycker att lysrörens placering i källarplanet stör uppmärksamheten på själva konsten.

Läs mer om utställningen i ÖP och LT!