Inte längre på vänt-läge

Jag känner mig tyvärr verkligen inte som någon lyckans smed för tillfället. Ett är dock en lättnad. Min hjärna tycks ha stått standby på väntläge sedan i oktober. Till slut verkar den dock ha börjat fungera så att jag kan tänka logiskt igen.

eget montage 

Skönt men samtidigt lite sorgligt också. Det har varit mest trivsamt att inte tänka på konsekvenser och vad som kan fungera och inte.

Igår fick jag två goda nyheter så jag borde verkligen känna mig lycklig nu, men...

"Hur illa det än må bli i framtiden
har jag antagligen klarat mig
genom värre hel redan"

Det går verkligen upp och ned i mitt känsloliv nu. Den ena dagen känns allt riktigt bra för att jag nästa ska vakna med hjärtat i halsgropen och känna mig som världens största misslyckande. Då kan det vara lite av en tröst att tänka på allt jag gått igenom och klarat, trots att utsikterna varit allt annat än goda. En vän påminde mig härom dagen om att ingen trodde att jag ens skulle överleva trafikolyckan och att jag gjort större framsteg än någon läkare ens trodde var möjliga. Det brukar kännas fantastiskt att höra, men nu blev jag bara ledsen och kände att det nu  istället känns som att det går bakåt, eftersom jag inte verkar klara något av vad jag föresatt mig eftersom jag åter måste sova så mycket och har hjärnvärk. Det går upp och det går ned i livet i snabbare takt än jag tycker är behagligt.