Det är nog inte jag som är mest lättpåverkad ändå. Från att bestämt ha hävdat att "jobba hårt och slita ont är vad människan mår bäst av" har min
musa övergått till "det som är bra måste vara mer än det som är dåligt för om + och - är lika stora så skulle vi alla bara vara nollor".
Jag menar inte att jag är den enda som påverkat honom, men ett visst inflytande måste jag ändå ha haft med mina påminnelser om hur viktigt det är att
njuta och vara
lycklig i a f emellanåt för att orka med just slit och påfrestningar.
Egentligen är det ju
musans uppgift att vara just inspirerande. Fast jag tycks i a f inte vara den enda som blir inspirerad i vår relation, vilket känns rätt bra. ;-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar