En ren duk

Vilken härligt spännande känsla att det kan bli vad som helt och kanske t o m ett mästerverk. Har längtat efter denna stund!

Samtidigt infinner sig lätt känslan att jag kan kommer att förstöra den. Det är helt irreversibelt; när jag väl satt penseln till den kan den aldrig mer bli vit och ofläckad igen. Hur mycket jag än ångrar mig. Så är det ju också med många beslut i livet. När de väl är tagna kan man inte vrida tiden tillbaka. Det bästa är dock att om det blir fult på duken kan jag bara måla över det och samma sak gäller ju också i livet. Man måste göra det bästa av situationen, efter att ha sörjt att det inte gick vägen förstås. Sedan måste man ta ett steg tillbaka, vända, vrida och försöka se allt ur ett nytt spännande perspektiv!