Prioritera och prioritera bort

Jag brukar övertygat säga att man inte kan påstå att man inte har tid, utan att allt handlar om att prioritera. Om det är viktigare att sitta framför TV:n än att träna så är det ju helt enkelt så att träningen blir bortprioriterad, eller hur?

Nu är jag väl medveten om att jag lever enkelt som bara behöver ta hänsyn till mig själv och katten. Greta är (oftast) min enda prio 1, så igår när hon började nysa insåg jag att jag måste dammsuga. Alltså gjorde jag det fast jag hade hjärnvärk efter att ha väckts vid 7 av att parketten under slipades.

Det blev min prioritering, fast jag samma dag bloggade om att ta det pö om pö. Det känns löjligt att erkänna hur privilegierat jag lever utan barn eller någon annan att behöva ta hänsyn till. Jag vill inte sätta mig till doms över alla er som har andra än er själva att prioritera. Om man mår bra av att visa sitt vackra hem och berätta om allt man uträttat ska man absolut göra det!

Det jag kan ångra i mitt liv är det jag prioriterat bort eftersom jag inte tordats ta risker. Anledningen till det har dock varit att jag trivts som det varit och känt mig nöjd, ja rent av tillfreds ändå.