Bärande istället för tärande

En vän var olycklig och kände sig ifrågasatt efter en av sina många kontakter med vården. Hon undrade då vilka vårdpersonalen egentligen ska vara till för, eftersom det uppenbarligen inte verkar vara för patienternas skull. Hon upplevde att de bara tyckte att all den hjälp hon behöver är besvärlig och krävande. Jag mindes då när jag precis efter min olycka pratade med min psykolog om att jag inte var till någon nytta, utan bara tärande för hela samhället numer. Att jag var en stor belastning som bara kostade samhället en massa pengar. Då påminde han mig om något oerhört viktigt, som jag har haft mycket glädje av sedan dess.

Han satte det hela i perspektiv genom att påpeka hur viktiga vi "tärande patienter" egentligen är för  hela samhällsstrukturen.

bild ur min utställning och film Multi-trauma från 1999

Utan oss sjuka och olycksdrabbade skulle väldigt många tvingas gå arbetslösa. Inte bara vårdpersonalen utan också alla som tillverkar medicinsk utrustning, mediciner och ambulanser, de som lagar maten till patienterna, som städar på sjukhus, apotek osv. Som min vän uttryckte det "Med ett leende inom mig tänkte jag på att jag genererade arbete till såväl läkare som undersköterskor. Labpersonal. Apoteksdito. Forskningsstudenter. Läkemedelsindustrin. Ekg-apparats-tillverkare och distributörer mfl. Det var en rolig tanke. Jag blev glad! " Precis så är det givetvis; vi patienter är inte alls bara tärande, utan bärande, med tanke på allt våra behov genererar!

Vårdpersonalen finns alltså inte bara för vår skull, fast det borde vara det viktigaste med patienterna, utan också för sin egen och för att hela samhället ska fungera. Ändrar man perspektiven lite så blir alltså också vi som behöver hjälp till en resurs!