Värderingar och tvekan/tvivel

Det har varit väldigt mycket (och välbehövlig) debatt om den upprörande tingsrättsdomen i Umeå där en 16-åring våldtagits med bl a en flaska av tre män och de ändå friades. Nu har domen (givetvis) överklagats, vilket jag hoppas kommer att innebära ett rättvisare domslut. Jag intresserar mig mycket för det här, bl a eftersom jag ville bli advokat, läst juridik och även praktiserade på en advokatbyrå som ung. (Innan olyckan satte stopp för alla mina akademiska framtidsplaner bortsett från konsthögskola.) Dessutom bodde jag i Umeå under fem år när jag gick just konsthögskolan och har verkligen försökt att förstå sammanhanget här.

Jag har inte fått tag i själva domslutet, utan bara läst, lyssnat på och sett vad de som gjort det rapporterat. Bl a Hanne Kjöllers ledare ur DN i lördags, som dessvärre inte ligger på webben. 

bild lånad från Västerbottens folkblad

Kjöllers ledare skiljer sig så mycket från den uppfattning jag hade sedan tidigare att jag knappast är den enda som lagt märke till det. Precis som hennes titel, Vid tvekan ska rätten alltid fria, säger så är huvudregeln att "det skall vara bevisat bortom rimligt tvivel” att gärningsmannen är skyldig för att hen ska dömas i en svensk domstol. Om det finns minsta tvekan/tvivel om vad som skett ska hen alltså frikännas. Det är konservativt men också en garanti för att inga oskyldiga ska dömas, dvs en form av rättssäkerhet. Men varför Kjöller i inlägget hänvisar till citatet (enligt ett vittnesmål, alltså från en av de tre männen, då kvinnan efter penetreringen upptäckte blod på lakanet, ska ha sagt:) ”Denna fucking flaska har förstört min fitta!”? Just det citatet gör att i a f jag uppfattar henne som att hon bryr sig mindre än om hon t ex börjat gråta eller istället ropat "ni har skadat mig i underlivet". Det är alltså just det som för mig (och säkert även andra) ger tvivel, eftersom det tyder på att hon inte alls (just då i a f) upplevde sig som grovt utnyttjad. Det kommer dock uppenbarligen från en av de åtalade, så varför Kjöller hade med det övergår mitt förstånd. Om det nu inte, helt enkelt, är avsett att så tvivel mot 16-åringen istället för mot förövarna. Det förändrar dock definitivt inte skuldbördan. Det tål att tänkas på! Jag har tidigare haft stort förtroende till Hanne Kjöller och har hänvisat till hennes artiklar ett flertal gånger här.

ordinär vinflaska som inte alls har med detta att göra

I samband med det läste jag även ett debattinlägg skrivet av Lotta Sonemalm, förbundssekreterare Sveriges kvinno- och tjejjourers riksförbund, SKR och Zandra Kanakaris, vice ordförande Sveriges kvinno- och tjejjourers riksförbund, SKR, som ger ytterligare ett perspektiv av händelseförloppet. Egentligen har dock bara de fyra närvarande full kännedom om vad som skedde. Det bör vi också verkligen försöka komma ihåg! Det jag framför allt vill uppmärksamma i debattinlägget är följande "Domen i Umeå bygger på och befäster en syn på tjejers sexualitet som något som bokstavligt talat erövras  [min kursivering] av killar. Det går inte att tolka domen på något annat sätt än att den uppmuntrar killar att ignorera motstånd [min kursivering]. Tingsrätten visar ett oacceptabelt lågt förtroende för dessa unga mäns förmåga att vara lyhörda inför vad en sexpartner inte vill genom att praktiskt taget idiotförklara dem. Följaktligen är det svårt att hålla dem ansvariga för sina handlingar och hela lagstiftningen sätts ur spel. När tingsrätten ger grönt kort för att tjejens försök att visa att hon inte vill kunnat tolkas som 'en inledande tvekan' - som de tre killarna hade att övervinna [min kursivering]- underminerar de hela sexualbrottslagstiftningen. Vad är då våldtäkt i lagens mening? I en ömsesidig relation mellan jämlika parter är det riktigt, men sådana är inte alla relationer. De sexuella aktiviteterna måste sättas i ett sammanhang. --- Alla tre killar är nära vänner. Förutsättningarna för ett jämlikt och ömsesidigt sexuellt utbyte där man 'naturligen' och spontant kan göra saker med varandras kroppar utan att fråga är inte de bästa."

Det är för mig självklart att tre killkompisar bara kan ljuga ihop nåt för att skydda varann. Även om det är brottsligt så sår det just det eftersträvade tvivlet. Det är ju precis tvivel som krävs för att inte dömas, om du hänger med i mitt resonemang här. Det är så mycket värderande så fort det handlar om (särskilt unga) kvinnors sexualitet. Nu anmälde 16-åringen det hon råkat ut för och ska också ha berättat för en vän att hon blivit våldtagen. Jag vet inte, men det jag läst tyder på att om hon nu inte kände sig våldtagen medan det pågick så insåg hon vad som skedde när hon började blöda i underlivet även om hennes respons vid tillfället nu var att ropa  ”Denna fucking flaska har förstört min fitta!”, som det påstås att hon gjorde. Som vi alla vet är en rättegång av den här typen definitivt inget man utsätter sig för om man inte verkligen känner att det skulle göra situationen bättre. Varför återger och återupprepar då jag det, kan man undra. Det är ett försök att ta bort laddningen i orden och att få alla att verkligen förstå att det vittnesmålet måste ha givits av någon av de åtalade. Kjöllers ledare är väl egentligen ingen ursäkt, utan en förklaring,  fast den sår tvivel hos de som läser den. Därför har jag skrivit till Hanne Kjöllers redaktionsassistent och frågat  om varför det beslutet togs. (Förbannat; min hybris har åter slagit till; hjälp!) Därför finns också en bild av Kjöllers ledare nedan:

ur lördagens
ledare i DN
finns även nedan

Vid tvekan ska rätten alltid fria

Åtskilliga medier rapporterade i torsdags om våldtäktsdomen från Umeå tingsrätt. Alla tycks rörande överens om att det var fel att fria.

Tre män och en kvinna. En vinflaska som körts in och ut i hennes vagina. En blödning som uppstått. Självklart, menar många debattörer, är det våldtäkt.

Men när jag läser domen blir bilden en annan. De tre männens berättelse av vad som hände stämmer ganska väl överens med kvinnans beskrivning.

Hon berättar att hon låg på sängen och hånglade med en av männen.

Den andra kom in i rummet och ”bad henne att suga av honom”, vilket hon gjorde. Den tredje mannen, som också kommit in i sovrummet, filmade med sin mobilkamera. Han slutade när han blev ombedd att göra det.

De två första männen lämnade rummet och den tredje, han som filmat, bad också om oralsex vilket kvinnan sa nej till. Den första mannen kom tillbaka med en vinflaska och frågade ”Vi kan väl använda den här?”. Kvinnan berättar att hon inte tänkte eller sa något speciellt, men att hon ”stängde igen benen, men X särade dem och började föra in flaskan i hennes underliv”. Efter en stund konstaterade mannen att det blödde ur hennes underliv. Hon, och man nummer 2 – som också kommit tillbaka – bad X att sluta, viket han också gjorde.

Alla inblandade, inklusive kvinnan, är överens om att hon inte sagt nej förrän vid detta senare tillfälle när X också slutade. Den juridiska frågan är inte om kvinnan ville eller inte, utan om de tre männen förstod att hon inte ville.

Enligt ett vittnesmål ska kvinnan efter penetreringen, och vid upptäckten av blod på lakanet, ha sagt: ”Denna fucking flaska har förstört min fitta!”

Detta uttalande, tillsammans med resten av beskrivningen av kvällen, framkallar inte bilden av en kvinna som var så paralyserad av skräck att hon inte vågade protestera. Tvärtom hade hon sagt nej tidigare och dessa nej hade respekterats. Rätten skisserar flera tänkbara scenarier. Ett, som rätten beskriver som ”mindre rimligt”, är att hon hållit ihop benen men att männen inte tolkat det som brist på samtycke utan på ”blygsel eller inledande tvekan”. Kanske inte världens bästa formulering.

Men faktiskt heller inget tecken på att det var fel att fria männen./ Hanne Kjöller