Snopet utan imponerande limousine

En gång i världen åkte jag limousine var och varannan dag. Visst låter det imponerande? Riktigt lika imponerande är det nu inte när jag berättar vidare att det var under mina sjukresor när jag var dagpatient på rehab och när jag hade färdtjänst. Då tyckte han som körde limon att det var kul att köra mig eftersom de flesta andra var äldre och väldigt svaga, medan jag är nyfiken och har svårt för att hålla tyst.

Jag tog t ex  färdtjänst till kroki-kvällar (snabba teckningar av naken modell) på Härke KC när jag gick konstskolan. Vid ett tillfälle hade jag fått åka limousine varje gång i över en vecka, så när en kille som också var med och tecknade inte hade skjuts erbjöd jag honom gentilt sådan (under förutsättning att det skulle finnas plats givetvis). Vi stod så och väntade, men istället för en limousine svängde en färdtjänstbuss in på gårdsplanen och i den åkte två rullstolsburna också med. Han fick alltså skjuts, men snopet nog inte alls så imponerande sådan som jag hade hoppats kunna erbjuda. Nåja, man blir aldrig bättre än man gör sig.