Ser inget och hör inget

Apor som "hear no evil, say no evill or see no evil"
bild lånad från movemequotes

Jag är ibland som de där buddistiska aporna ovan, ni vet; de som varken hör, ser eller säger något ont för att på så sätt illustrera att den som aldrig sett, hört eller sagt något ont heller inte kommer att komma på något ont av sig själv. Det är lite samma tanke som ligger bakom att barn som aldrig upplever ondska själva blir snälla (om än naiva).

När jag är övertygad om något bryr jag mig inte om ifall varningslamporna börjar blinka runt mig, utan sätter bara på mig solbrillorna och går vidare med ett leende.

När sedan larmet också börjar tjuta sätter på mig hörselskydd för att slippa oljudet och slutar le, men fortsätter ändå. Om än mer tveksamt eftersom jag nu betraktar alla tecken lite noggrannare. Vad som egentligen får mig att ge upp vet jag faktiskt inte eftersom jag är urdålig på det. Antagligen inte att jag själv säger något utan snarare att någon puffar till mig eller att min ork helt enkelt tar slut.