Offentliga satsningar efterlyses liksom på "fåmans"företag

Klart att LOs chef, Karl-Petter Thorwaldsson, har rätt i sitt 1:a maj tal; för att ta Sverige ur krisen måste staten investera i att upprusta järnvägen, vägar osv men även vården och skolan måste rustas upp i lika hög grad! I båda fallen är det offentliga medel som behövs. Det är omöjligt att spara sig ur krisen utan satsningar behövs.

Nu är det därför hög tid att  överge överskottsmålet och börja satsa! Dessutom är det i dagens läge oerhört billigt att låna i hela Europa och vi får knappast en bättre chans att göra det. Det borde politikerna av alla nyanser förstå, men konstigt nog gör de inte det, utan satsar på räknefelet som säger att talar om åtstramningar som lösningen. Det är skrämmande; vakna både regering och socialdemokrater!!!

Räknefelet gör att hela EU vaktar på skattkistan

Samtidigt har ju LO främst arbetstagarnas bästa framför ögonen, medan jag verkligen håller med Dilsa Demirbag-Sten om att småföretagarna måste få vara ryggraden i vårt system. I dagens läge "straffas" alla företag med regler som främst begränsar för stora företag. Det gör det närmast omöjligt för de siktigt små företagen. Det skulle ha varit komiskt om det inte vore så barockt, men här i Sverige är inte ett småföretag vad ordet låter som, dvs kanske fem personer i en familj, utan det kan vara ända upp till 49 anställda. Något som gör det enormt besvärligt att driva just de riktigt små företagen, fåmansföretagen, eftersom så mycket tid måste gå till administration gentemot myndigheter att det knappt blir tid till det egentliga syftet med företaget, att hjälpa kunderna.

Familjefirman Allberg fastighetsförmedling som 2011
gick i graven när mina föräldrar pensionerade sig

Som Demirbag-Sten skriver: "För de flesta företagare är pengar ett medel, inte ett mål. Kapitalism och äganderätt är först och främst en fråga om frihet och ansvar. Friheten att äga sitt eget företag, att själv ta ansvar för att skapa förutsättningarna för framgångarna men också ta ansvar för motgångarna, var det som drev mor och far att lämna två trygga anställningar för ett riskfyllt och slitsamt liv som egenföretagare." Detsamma gällde även min mor och far.