 |
| Foto. Birgitta Rubin ur DN, som inte publicerat Ingela Linds recension på nätet |
Ingela Lind sammanfattar utställningen med "På Jeppe Heins utställning glider man in på ett bananskal. Som på en cirkus eller i en massagesalong. Enkelt, lustigt, lättsamt. Lite för putslustigt.
Men lägg ned vapnen! Det är nog särskilt svårt för oss blaserade, självmedvetna nihilister. Dock. Här är det inte så enkelt som att det enkla är förrädiskt, som på de flesta konstutställningar. Nej, Jeppe Hein vill tvärtom bejaka det enklaste genom att få oss att spetsa sinnena och låta de mest grundläggande sensationerna strömma igenom oss. Släpp jaget! Var här och nu! Det låter alldeles förskräckande banalt. Som livsstilsråden i närmaste veckotidning. Och just detta är prövningen på Bonniers konsthall; jag avskyr ju new age. Ändå tycker jag alltmer om utställningen ju mer jag vistas i den. Jeppe Hein är dansk, bor och verkar i Berlin och har utvecklat en konst som drar in åskådarna i en lekfull konfrontation med de fyra elementen. Man kan säga att han på en gång flörtar och skojar med modernismens reducerade former. --- Han är --- mer ödmjuk och mer existentiellt inriktad. Så blev han också utbränd. Nu har han kommit tillbaka med en konst som mycket tydligare än före sjukdomen vittnar om ett beroende av meditation och yoga. Denna hållning med sina anspelningar på vår tids banalitetskulturer skiljer sig från Hilma af Klints ockultism. Men Hein för likväl tankarna till af Klint via tilltron till det klara anslaget i kombination med lyssnandet inåt och betoningen av sinnesupplevelsen." Ja, kanske är det så att för att inse vikten av den sanna lyckan måste man först befinna sig på bottnen? Så var det i a f för mig. Jag vill se Jeppe Heins Ett Leende till Dig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar