Daglönare anno 2013

”Vi är tillbaka till utgångsläget. Vi är statare. Vi är inte längre närande, bara tärande. Vi är tillbaka till tiden före det som kallades Folkhemmet.” De orden kommer ur Kristian Lundbergs skräckscenarie-betonade artikel Sorgesång över arbetsrätten i DN 28/4. Jag har velat skriva om bemanningsföretagen under lång tid och sedan jag läste artikeln har jag insett hur oerhört viktigt det är att allmänheten får veta sanningen. Tyvärr så verkar inte DN hålla med om det eftersom artikeln fortfarande inte finns på deras hemsida. Eller kanske är det en fråga om upphovsrätt, jag vet inte, men jag måste ändå dela med mig av det viktigaste i hans poetiska beskrivning av hur vi arbetsrättsligt förflyttats hundra år eller två - tre generationer tillbaka i tiden.

DN Kulturs omslag 130428

"Jag ska förklara. Min morfar berättade för mig hur han vandrade från arbete till arbete, säsong för säsong, som ett ingenting, helt rättslös. Gård efter gård. Lantarbetare. Småland. En dag hade han nått Skåne. Min farfar berättade för mig om det stora varvet, om Kockums, om glädjen i arbetet. Min farmor talade om känslan i att ha en lägenhet, två rum och ett kök. Allt rent, nytt. Hon förevisade gärna att toaletten hade en spolknapp där man kunde utläsa Gustavsberg – detta är i släktledet alldeles bakom mig, skuggorna, fattigdomen, rättslösheten – och det nya Sverige i form av en lägenhet på Finlandsgatan i Malmö." Det gäller även mina egna far- och morföräldrar, fast de inte var daglönare i Skåne utan fattiga småtorpare i södra Norrlands inland och fjälltrakter.

Daniel Nilssons stämningsfulla bilder förhöjer verkligen
det poetiska i Kristian Lundbergs vittnesmål och artikel

Jag har ingen egen erfarenhet från bemanningsbranchen, men har hört vittnesmål, om än inget starkare än detta. "Den som är bemanningsanställd måste hela tiden vara tillgänglig, för hans ekonomiska trygghet regleras genom arbetsgivarens vilja. Om du blir sjuk? Ingen ersättning. Och tackar du nej till ett arbetspass, ja, synd om dig. Är du illojal och klagar, också synd om dig. Du är inringd vid behov – och nästa gång, tyvärr, har vi inget behov av dina tjänster. Om du talar och blir synlig och tar plats straffas du direkt och förs undan. Och då förstår alla vi andra vad priset är. Den som tiger och lyder. Den som talar och försvinner. Detta skapar rädsla. Misstänksamhet. Som detta med att jag bodde i det exklusiva Västra Hamnen. Och arbetade på [August-prisbelönade] Yarden. I början, månader, var det alltid tyst omkring mig på arbetsplatsen. Efter ett tag förstod jag vad det hela handlade om. Jag betraktades som en spion. Man föreställde sig att företaget hade hyrt in mig för att avslöja oegentligheter."

om Kristian Lundberg ur DN

Nu menar dock bemanningsföretagen själva att "Då ska vi berätta att i bemanningsföretag omfattas 95 procent av de anställda av kollektivavtal. IF Metall har till exempel kallat det avtal deras anställda går under för ”världens bästa bemanningsavtal”. Omfattande medarbetarundersökningar visar att bemanningsanställda trivs bra på jobbet, två tredjedelar skulle rekommendera det till andra. Bemanningsanställda är en del av den svenska modellen och har samma arbetsrätt, semesterrätt, lagar och avtal som för vilken kollektivavtalsansluten arbetsgivare som helst." Jag hoppas att det är med sanningen överensstämmande och inte bara ett försök till bortförklaring! (Om du vill läsa hela artikeln kan du maila mig eller skriva en kommentar med din mail-adress så skickar jag dig en kopia av den!)