Jag är rätt knäpp eftersom jag gärna söker vetenskapliga förklaringar till sådant som sker med mig. Som en galen vetenskapsman försöker jag gå utanför min egen kropp och undersöka, experimentera osv för att få svar på varför just det händer just mig just vid det speciella tillfället.
Nyligen har jag insett att min
förvirring och tvekan den senaste tiden egentligen är helt normal. Det är tydligen vad som sker när värsta
förälskelsen lägger sig och eftersom vi ses så sällan är det väl vad som skett.
Efter ett drygt halvår har äntligen också mina
hormoner lugnat ned sig så att min
acne lagt sig. Tack och lov lagom till våren känner jag mig rätt
säker i
sadeln! Kanske tack vare en ökad mängd
oxytocin (när vi väl ses då)?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar