"Arbetslinjen" ?

Jag blev väldigt berörd av Nike Markelius debattinlägg om sin väg mot Fas 3 i arbetslinjens Sverige i DN 20/1. Egentligen inte för hennes öde, utan för själva systemet att folk som egentligen är för sjuka förvandlats till arbetslösa. Min syster blev arbetslös när föräldrarna gick i pension för 1½ år sedan och hon har liknande erfarenheter av coucher (i a f den första, men hon fick byta till en som var riktigt bra) osv. Hon söker inget kulturellt utan vilket jobb som helst på kontor eller i butik och har 10 års arbetslivserfarenhet från mäklarfirman, som egentligen är en blandning av kontor och butik. Likt förbannat finns inget, fast hon söker i hela landet och varit på säkert 20 intervjuer, där hon "nästan fått" 10 jobb. Nära skjuter dock ingen hare så arbetslös är hon fortfarande likt förbannat. Utan man eller föräldrar som kan försörja henne har hon det så tufft att konstnär till syster (iofs med livränta efter trafikolycka) betalat mat åt oss båda i månader. Därför blir jag berörd inte för att Markelius "inte kan försörja sig på musik" utan för att det är ett systemfel som ligger bakom att så många är och förblir arbetslösa med dagens system.

Nike Markelius' artikel kan du läsa här

Jag vet att många, även vänner till mig, anser att "hon kan omskola sig om hon inte kan försörja sig på musik. Vilket hon troligen inte har kunnat de senaste 20 åren, om någonsin." "Ser hellre att mina skattepengar går till dom med riktiga problem än som rödvinbidrag till arbetsskyggt patrask" eller "Grejen är att man kan tycka att artister ska uppbära någon slags statslön för sin gärning, eller man kan tro på medborgarlön. Men det spelar liksom ingen roll. Nu har vi detta system, och om man, som Nike Markelius till ha pengar från systemet får man acceptera villkoren. Eller göra sitt yttersta för att slippa underkasta sig dem." Visst, jag tycker det är väldigt konstigt att hon verkar ha fått arbetslöshetsersättning också i somras när Tant strul var på turné, det  tycker jag är att missbruka systemet. Men framför allt tycker jag att det vore mänskligare med ett system där sjuka fick bli friska innan de tvingas ut i arbetslöshet.

Nike Markelius' uppföljande artikel kan du läsa här

Jag tycker särskilt att Ann Heberlein tolkar Markelius som mig när hon bl a skriver "Varje människa – Nike Markelius, mina anhöriga – har rätt att 'behandlas annorlunda”, det vill säga att behandlas som en individ, 'som ett subjekt, som en människa med egen vilja, med förmåga, med drömmar och ambitioner. Bitterheten över att utsättas för ett kränkande system, ett system som behandlar vuxna människor som barn, som vägrar att se individen, som anonymiseras och avhumaniserar henne är både rimlig och legitim." här.

Alla påhopp på Markelius gör mig oroad över mina medmänniskor och jag väljer här en enda av dem, Björn Wiman, som skrev "Tanken går igen på flera håll också i det starka gensvaret på Nike Markelius personliga skildring av sin väg mot Fas 3 i arbetslinjens Sverige (DN 20/1). Debatten handlar om hur långt man kan driva kraven på anpassning för individen i ett kollektivt system – i bakgrunden mullrar den stora samhällsapparaten och dess svårigheter att hantera avvikande element. Maskineriet vantrivs med gruset – och gruset med maskinen."

Avslutningsvis måste jag åter påminna om vad färsk forskning visar om kultur här!