Användbart antiklimax

Det har verkligen varit kallt i större delen av Sverige senaste tiden och så även hos mig, men just i helgen var det faktiskt bara några minusgrader. Nu är det dock -16° igen. Helgens stora utmaning har istället varit att försöka vända ett antiklimax till, om inte nån höjdpunkt, så i a f nåt användbart fast jag haft hjärnvärk och tillbringat mest tid i sängen.

Så här vacker är schersminen i vinterskrud
och till höger skymtar pilen på min gård

Det jag verkligen har uträttat är att spela in ljud till det sound-track jag ska göra innan jag filmar Super 8 till film-projektet A Fistful of Jemtland. Jag ska nu klippa ljudet och sedan filma anpassat till det eftersom ingen efterbearbetning är möjlig. Fullt fokus när man filmar alltså, vilket är helt tvärtemot när man jobbar med video, där det främst är efterbearbetningen som är det stora och det jag gillar mest. A Fistful of Jamtland kommer jag att återkomma till.

Jag är stolt över att ha kunnat upprätthålla mitt problemlösnings-förbud även när människor bett om hjälp! (Det är väldigt bra att bara kunna länka till nåt som förklarar hela situationen.) Jag har dock gjort ett litet avsteg när jag försökte förklara varför svart och vitt visst är färger. Allt som inte är transparent är nämligen färger, men eftersom svart och vitt ligger på så höga resp låga frekvenser när det gäller hur de absorberar ljus är de lite specialfall. Vitt är dock alla färgfrekvenser blandade så det innebär därför att det ju inte kan upphöra att vara en färg då. Att svart är en färg tycker jag ligger bortom allt rimligt tvivel, då det uppslukar all annan färg. Transparent/genomskinligt är väl egentligen det enda som ärligt kan definieras som färglöst, precis som Jonas Hallberg sa i Spanarna.

Jag har massor som jag ligger efter med eftersom jag varit så mycket dålig förra veckan. Nu har jag tagit tag i en del av det. Allt i sin egen takt. Eftersom jag har haft hjärnvärk har jag inte kunnat avnjuta någon musik dock, men däremot min vackert blommande Medinilla. När jag hittade en sådan för bara drygt 200,- kunde jag inte hålla mig från att göra ett tredje (och sista) försök med den och har bl a sänkt temperaturen i sovrummet för att den ska fortsätta vara fin.

Jag tänker också att om det inte varit så bråttom i höstas så kunde allt ha varit mycket enklare nu, men vad gör man när ett tåg kommer skenande? Antingen hoppar man på, flyr åt sidan eller blir mosad under det. Så enkelt är det bara, tänk bara t ex på det som hände i Saltsjöbaden för några dagar sedan...

Jag kände mig lite ilsken också och vill inte ha kontakt med ett par personer så då tog jag en ny profilbild till Facebook för att skrämma bort dem. De är i o f s inte mina vänner där, men när de ser bilden kommer de knappast att vilja bli det heller. Hinduismens Kalì, som jag inspirerats av, är ett namn på Shivas kvinnliga princip och gemål. Hon förknippas både med [åter]födelse och död och framställs såväl som den gudomliga Modern, till vilken kvinnor ber om hälsa och om att få barn, som dödens gudinna med långt svart hår, svärd och människoskallar i handen. Kalì överskrider gränserna och ifrågasätter det givna. Genom detta överskridande blir hon hotfull och farlig, men visar också på möjlig förnyelse. Problemet är väl att bilden lockat fram en del människor istället...

"Sjung Elvira Madigan så lättar det" tycker min far och faktum är att det är rätt glädjande att jag fortfarande kommer ihåg alla verser. Du kan höra den sjungas ovan. 

Ja lite så blev ett antiklimax användbart för mig trots hjärnvärk! Har försökt byta fokus till det som måste göras istället och att försöka göra det med glädje.