Läser i julaftonens DN omsubjektiv livskvalitet, alltså huruvida vi själva känner oss lyckliga under julen eller ej. Jag citerar "I Sverige är forskningen om subjektiv livskvalitet ännu outvecklad. Intresset för den i andra länder har dock ökat starkt på senare år. Syftet med underlagsrapporten till Framtidskommissionen är helt enkelt att ge en introduktion till detta för oss ovana perspektiv – och inte minst att visa vad det kan tillföra. Lyckoforskningen har två huvudspår. Det ena innebär att individen får göra en bedömning av sitt eget liv. Det andra utgår från individens egna återkommande rapporter om sin sinnesstämning. Perspektiven kompletterar varandra. För även om vår övergripande bedömning av livet har ett samband med hur många gånger under den senaste tiden som vi känt oss glada och nedstämda rör det sig inte om någon rak summering. Den som ska bedöma sitt liv sätter det också i relation till sina föreställningar om vad som utmärker ett gott liv och vad som ger det mening.
--- Men liksom mycket annat i livet har julen aspekter som inte låter sig värderas av någon annan än oss själva. Traditioner är förenade med bestämda förväntningar. Upprepningarna och ritualerna är en källa till glädje. Och samtidigt en form av socialt tvång. Ytterst kan julens betydelse för välfärden därför inte värderas utan frågor av en typ som ofrånkomligen måste ges subjektiva svar: Känner du frid? Finner du mening? Är julen på det hela taget något som skänker dig lycka?" Viktiga aspekter, men personligen är jag övertygad om att vår egen lycka främst handlar om hur vi upplever den och att vi har möjligheten att hela tiden vara medveten om det vi gör här och nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar