Ved-längtan!

den öppna spisen i min förra lägenheten gick
inte att elda i men var väldigt mysig ändå!

Både min morfar och min farfar hade skog så jag och mina systrar har så länge jag kan minnas hjälpt till i skogen.

På vintrarna högg pappa och farfar de träd som behövde gallras bort. Här är det pappa med motorsågen i farfars skog. Träden var nämligen oerhört mycket lättare att förflytta på snö än utan. 

När jag var barn körde vi trädstammarna bakom häst, bonden Olssons snälla nordsvensk, men från slutet av 80-talet var det skoter som gällde.

Vi flickor, ovan lillasyster Maja, hjälpte så till att dra kvistarna som sågades av, elda upp dem, bjuda på fika och när vi blev större hjälpte vi till att dra de avkvistade stammarna och även skotern när den fastnade. Det är så vi blivit starka!

Sista åren när båda gårdarna var sålda beställdes ved i lastbilslass istället, så då var det "bara" att kärra den till vedbon med gemensamma krafter. Här är det jag som glatt springer med en fullastad kärra.

Veden staplades så under tak på gården för att torka, innan den torr fraktades vidare ned i vedbon. Om den inte hunnit torka blir den möglig, sprider inte lika bra värme och dessutom luktar det starkt liknande träsprit.

Det slog mig tidigare i höstas att det var första gången sedan så länge jag kan minnas jag inte hållit på med ved. Till viss del beroende på alla som rapporterade på Facebook om sin vedhantering och de artiklar i ämnet som handlade om det. Fast det brukar va ett sånt slit så saknade jag det faktiskt!

För att nu inte nämna den fantastiska lukten i farmors badrum. En blandning av sågspån, motorsågs-bensin och svett; helt omöjligt att beskriva. Ovan är det vedlasset till Landet som syns och nedan vedbon där.

Liksom hur snabbt just lukten i farmors badrum skulle förflytta mig sådär 25 år tillbaka i tiden - svisch! Man skulle verkligen ha en eldstad o en skog... Det finns inget jag saknar så som en kakelugn, kamin eller öppen spis.

Ved och att elda är verkligen en stor del av min uppväxt och av mig!