Karin Bojs i
DN har verkligen förmågan att hitta en intressant vinkel på den vetenskap hon skriver om. Som igår när hon berättade om årets
Nobelpristagares "svagheter" och jämförde dem med
regeringens forskningsproposition. Den gäller bland annat frågan hur finansiärer ska kunna veta i förväg vilka forskare som ska bli framgångsrika i framtiden.
 |
bild på John B Gordon ur DN 14 okt, 2012 och
hans lärares omdöme om honom som 15-åring |
Årets medicin-pristagare John B Gordon visade att arvsmassan från en vuxen cell kan återanvändas i ett ägg och klonade grodor redan 35 år
innan det
klonade fåret
Dolly visades upp. När
Gordon klonade grodor på femtiotalet drevs han helt och hållet av grundläggande biologiska frågeställningar, som det oförutsägbara samspelet mellan grundforskning och tilllämpad forskning visar på.
Gordon fick som 15-åring omdömet ovan, som översatt blir ”han har haft problem flera gånger för att han inte vill lyssna, utan insisterar på att göra saker på sitt eget sätt. Jag tror att hans idé om att bli forskare, baserat på vad han hittills har uträttat, är helt löjlig …” Som
Bojs sedan fortsätter "Om inte
Gordon hade gjort saker på sitt eget sätt och struntat i auktoriteterna hade han nog inte lyckats klona några grodor" säger egentligen allt om hur svårt det är att förutsäga.
Hon fortsätter med att berätta att kemipristagaren
Brian Kobilka inte bara är ovanligt lågmäld och blyg, utan också hans ovanliga bakgrund för en forskare, eftersom han kommer från en familj av bagare. Det som också är ovanligt, men inte bland just forskare är att han också orkat vara ihärdig och långsiktig.
Kobilka arbetade i tjugo år med den högupplösta bild av en receptor (ovan) som publicerades i
Nature förra året och som till stor del ligger bakom årets kemipris.
Med andra ord är det bra med blandade egenskaper, men
envishet och viljan att gå sin
egen väg tycks vara det som främst ger
framgång.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar