Äntligen undermedveten BRILJANS i alla dimenssioner!

När jag kom till Bolin igår trodde jag inte det var sant att det var låst, fast roparen med Öppet stod utanför dörren och där var ljust. Jag hoppades verkligen att jag skulle få se By Subconcious Hands av Linda Svedberg och Agnes Horneij, som oväntat var stängd sist jag kom dit, så jag slog mobilnumret. Innan jag hunnit klart kom dock Lars Bolin runt hörnet och förklarade att han "bara skjutsat hem en vän". Tack och lov säger jag, för utställningen är verkligen värd att se och idag är det sista chansen; ta den!

Linda Svedbergs Ett och Agnes Horneijs Rakethatt
Två konstnärskap kan inte komplettera varann bättre!

Det var Bolin själv som föreslog Svedberg att hon skulle ställa ut ihop med Horneij när hon tipsade honom om hennes dramatiska tuschlaveringar. Det var en väldigt bra idé, tycker jag eftersom Svedbergs keramik skulle kunnat vara en tredimensionell tolkning av Horneijs dramatiskt sagolika målningar.

Linda Svedbergs verk har titlar efter numreringen
på utställningen och jag tror att detta är Sexton

– Jag trivs med svartvitt. Då behöver man inte tänka lika mycket på färger och kan fokusera på berättandet och former i stället, säger Agnes Horneij till ÖP. 
Det syns också tydligt att Svedbergs keramik skissats fram efter att hon först sett vad Horneij skulle visa.

Agnes Horneijs hotfullt vackra  tuschlavering
Den Avundsjuke och Sjöjungfrun

Agnes Horneij går en utbildning i att skriva barnböcker enligt Bolin och hennes laveringar skulle verkligen göra sig perfekta som illustrationer till samtida sagor med inspiration från John Bauers bildvärld.

Tre finurliga keramiska verk av Linda Svedberg Fyra, Fem och Sex

Sedan tidigare är jag väldigt förtjust i Linda Svedbergs bildvärld och hennes skickliga finurlighet lyfter även Agnes Horneijs målningar. På samma sätt lyfter Horneijs laveringar skulpturerna till en ännu högre nivå. Det är så grupputställningar ska fungera, men det händer tyvärr alltför sällan. Fantastiskt fin matchning av Lars Bolin!

Sagolika Du är för Stor Nu  och Lalalala

Linda Svedbergs skulpturer har lika väl bearbetade ytor som på Drejeriet, där jag helt förtrollades av komplexiteten, som lyfter av att vara enfärgad som då, eller svart/vit, som nu. Det gör att man uppfattar nyanserna på ett sätt som går igen i Horneijs svart/vita laveringar.

Jag kan inte annat än instämma med Linda Petersson i LT att "Det ser ut som att hon har sådan skaparlust att konstverken utvecklar sig själva." Gå och se!!!
All rosa text är länkar vidare till det som nämns i texten!