Var kærut!

"Du ske int' va kärut" sa farmor med ett bestämt drag runt munnen under hela min uppväxt. Det är jamtska, språket som talats i Jämtland med ett otal dialekter, och jag uppfattade det alltid som att jag inte "skulle tro att jag var nåt" eller vara stöddig.

För några år sedan fick jag Bo Oscarssons Orlboka, som är ett lexikon från jamtska till svenska. Jag har aldrig lärt mig att tala jamtska, men förstår en hel del, eftersom bl a både mor- och farföräldrar talade det, liksom många andra i Jämtland, där jag växte upp. I Orlboka fann jag att kærut egentligen stavas just så, med norskt ä, vilket inte är konstigt eftersom Jämtland och Norge haft väldigt långa förbindelser. Det betyder just dryg, dumdryg, modig, stursk, morsk, högfärdig och "karlaktig". (Kær betyder ju karl eller man). Farmor tyckte alltid att man "skulle skämmes" om man var stolt över något, så det är egentligen helt logiskt.

Hon och farfar växte upp i gårdarna bredvid varann i Strömsund och när de gifte sig flyttade de inom 1 km avstånd från barndomshemmen. Det var alltid viktigare vad syskonen tyckte och tänkte än vad barn och barnbarn gjorde. Jag har sällan blivit så förvånad och besviken som när hennes syster, som jag vet att hon pratade med dagligen i telefonen såg mig med afro-flätor på Mias bröllop och undrade om jag gjort dem i Umeå. Då hade jag varit på SIDA-stipendium i Sydafrika i två månader och skulle tillbaka i ytterligare två månader, men det hade farmor inte ens berättat om. När jag frågade varför sa hon att det "skulle låta så märkvärdigt"...

Kærut? Ja, och glad dessutom, som det ska vara!
Foto: Fredrik Alverland

Jag vet inte om det är därför men jag har alltid tyckt att man ska vara stolt över det goda man åstadkommit och inte hymla om det. När det gällde farmor och farfar så kunde de sitta och imponerade berätta om vad syskonbarnen gjort och vart de varit. När någon av deras egna barn eller barnbarn gjort något var det däremot aldrig intressant, utan det kulle bara tystas ned för att man " int' skull' va kärut". Ett väldigt konstigt förhållningssätt. Barn bör få lära sig att de är duktiga och att de kan. Definitivt inte att de  "int' ske va kärut"! Det är bara ålderdomligt och nedbrytande.
All rosa text är länkar vidare till det som nämns i texten!