Idag är det som allra mörkast på året, men fr o m klockan 5:30 i morse när vintersolståndet skedde, blir det allt ljusare. Det ser jag varje år som en högtid värd att fira och ifjol berättade jag hur det firandet brukade gå till innan Julblotet integrerades i den kristna julen. Det bör ha skett någon gång efter 1000-talet, då några kungar, där Olof Skötkonung var den mest kände , gick över till den kristna tron. I och med det gick även det folk han hade under sig över till kristendomen i det som då var Sverige. Alltså varken i Jämtland, Halland, Skåne Blekinge, Bornholm eller Bohuslän, som blev svenska först i och med Freden i Roskilde 1658 och då lydde under Danmark, som kristnades 100 - 150 år tidigare.
Rent vetenskapligt innebär vintersolståndet att jordaxelns norra del lutar maximalt bort från solen, vilket ger oss på norra halvklotet årets kortaste dag och längsta natt. Norr om norra polcirkeln har man det dock ännu värre eftersom solen inte ens behagar gå upp där dag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar