Du kan ALDRIG göra fel, bara du hör av dig!

På DNs Insidan publicerades den 24 augusti, som så ofta, enormt intressanta artiklar av Malin Nordgren varav den ena med rubriken  Många vill säkert hjälpa mer än de gör. De tar upp det faktum att människor i omvärlden ofta verkar så rädda för att göra fel när en medmänniska eller dess anhöriga råkat ut för allvarliga sjukdomar eller skador att de istället helt drar sig undan. Det är ett ämne jag är väl förtrogen med och tidigare tagit upp.  
Sara Natt och Dag har skrivit boken Livet som anhörig och det är en av familjerna ur den boken artiklarna tar upp, den där Lena Sättare är modern. 

Lena Sättare är moder till en svårt cancersjuk son, vars öde tas upp
i Sara Natt och Dags bok Livet som anhörig  och artikeln 
Många vill säkert  hjälpa mer än de gör . 
Foto: Anna-Lena Mattsson ur DN

"För tre år sedan drabbades Lena Sättares son av cancer. I dag är han frisk, men för mamma Lena har livet ändå förändrats i grunden. --- En tuff period med cellgifter, strålning och biverkningar följde. Positiva besked varvades med negativa. Förtvivlan, rädsla och hopp blandades. För Lena handlade hela tillvaron om Hampus, om hur han mådde, om att han måste bli frisk.Nu har det snart gått tre år och Hampus är frisk men går fortfarande på kontroller. För Lena är livet inte som förut. Hela familjen påverkas när någon får en allvarlig sjukdom.--- – Samtidigt känner jag, precis som många andra som gått igenom svåra saker, att jag kan njuta mer av stunden nu, jag kan känna glädje över små saker och hänger inte upp mig på bagateller.
Det som Lena verkligen har lärt sig, säger hon, är hur otroligt viktigt det är att människor stöttar varandra i svåra situationer [mina kursiveringar här och framåt på sådant jag ser som extra viktigt]. Den som är sjuk behöver mycket stöd från omgivningen. Men det gör de anhöriga, som kämpar för att stötta den sjuke, också.--- Det betyder jättemycket när andra människor bryr sig, tar del, kommer in i ens värld. Människor som drabbas av riktigt svåra händelser brukar beskriva hur vissa nära vänner ”försvinner”, medan andra som inte stått lika nära plötsligt ”träder fram”. Så var det för Lena också."
Så var det även för mig och min familj, vilket ibland var väldigt roligt när sådana vi inte alls förväntat oss hörde av sig, däribland flera präster. Oftast var det dock nedslående i och med att människor vi trott att vi stod nära visade sig inte alls våga/vilja göra det. Så här i efterhand tycker jag framför allt att det är intressant att människor är så rädda för att göra fel att de hellre avstår från att göra något och därmed uppfattas som svikare som inte bryr sig. Jag tror inte att det är möjligt att göra fel, utan vad man än gör så uppfattar man det som fint, eftersom allt ändå är så jobbigt runt omkring. Det enda man egentligen kan göra fel är just det som de flesta väljer att göra, nämligen att vända sig bort eller bara låtsas som ingenting! Åter till DN:
"– Det där är jobbigt fortfarande, säger Lena. Jag har förlorat relationen till en del nära  personer. Och jag orkar inte ha ytliga kontakter längre. Det känns svårt att träffas och ha kul med dem som inte brydde sig. Fast det fanns också nära vänner som verkligen stöttade Lena, berättar hon.--- Stöd  kan se väldigt olika ut, understryker Lena. – De som inte orkar prata så mycket kan göra praktiska grejer. Komma och lämna mat, gå och handla, starta en prenumeration på en tidning som man vet att personen gillar. Det viktiga är att känna att någon verkligen bryr sig. --- det är viktigt för alla i omgivningen att förstå att det kan handla om lång tid när någon drabbas av liknande saker. För den som verkligen vill stötta gäller det att hålla ut hela vägen, inte bara höra av sig en eller två gånger."

Jag vill också tillägga att jag  inte tror att det alls har med det svenska språket att göra. Det enda som behövs är ju egentligen en kram, så att man inte hittar "rätt" ord är helt betydelselöst. Det det handlat om är att visa att man tänker på och bryr sig om personen i fråga. Kanske har det snarare att göra med att vi svenskar är återhållsamma med att just visa känslor som gör det så svårt i lägen som dessa... Så snälla, var bara en medmänniska mot både sjuka/skadade och deras anhöriga och hör av dig, så vinner du vänner för livet, jag lovar och svär av hela mitt hjärta!

All rosa text är länkar vidare till det som nämns i texten!