Uthärda hemskheter (och nå mål)

DN inledde igår en ny serie om att komma igen på Insidan. Första artikeln handlar om Ingrid Betancourt, som var FARC-gerillans fånge i den colombianska djungeln i över sex år. Betancourt har tidigare i år utkommit med romanen Även Tystnaden har ett Slut, som behandlar den sju år långa mardröm som fångenskapen innebar.

 Ingrid Betancourt fånge i den colombianska
djungeln. Foto: HO/AFP

Det viktigaste hon nu även åker runt världen för att föreläsa om, är att en människa kan uthärda fruktansvärda upplevelser bara om tron och hoppet finns kvar!

"Gerillasoldaterna började att betrakta mig som ett djur. De kallade mig för vidriga saker, gjorde allt för att jag skulle förlora min mänskliga värdighet. När omgivningen betraktar dig som en värdelös och liknar dig vid en usel byracka är det lätt att du snart börjar identifiera dig med en sådan."

Ingrid Betancourt valde att försöka kämpa för att inte låta kidnapparna knäcka henne fysiskt och själsligt. Fångenskapen i djungeln medförde därför, paradoxalt nog, att Ingrid Betancourt i dag känner sig mer hel som människa, mer komplett än tidigare. "Jag känner en stor tacksamhet och även en ny frihet. Jag vet vem jag är och vad jag vill. Jag har upplevt en ny födelse, men en bättre sådan. Den här gången har jag en rad erfarenheter med mig i bagaget som gör att mina val är mer genomtänkta och kloka. Alla kan sträva efter att bli den man innerst inne önskar vara. Då uppstår en dröm som vi kan nå genom att bit för bit kliva högre upp på stegen som leder mot den äkta frihet jag talar om. Detta är nog min viktigaste lärdom av de över två tusen dagarna i djungeln.”

Jag kan inte jämföra mina egna erfarenheter med Betancourts, men jag vill ändå påstå att hon har rätt. Om jag hade trott på och accepterat läkarna när de sa att jag inte skulle få upp mitt vänstra öga utan operation skulle jag inte ha lagt ned så mycket möda på att få upp det att det faktiskt inte behövdes någon operation! Jag skulle inte heller ha jobbar så hårt för att bli antagen till konsthögskolan eftersom folk ändå sa att så få kommer in. Nu var jag dock övertygad om att de som sa allt detta "egentligen inte känner mig" och därför inte visste om min tro på att allt är möjligt  så länge jag själv tror på och jobbar hårt för att uppnå det. Det är inte bara frågan om att kunna uthärda situationer, utan också den stora hemligheten bakom att nå sina mål. Ingen dålig "bieffekt", eller hur?!

All rosa text är länkar vidare till det som nämns i texten!