omvälvande Kjartan i Stan

15 maj - 9 oktober 2011 visas den retrospektiva utställningen Kjartan i Stan med Kjartan Slettemarks konst från 1965 till 2008,  på Jamtli i Östersund. Hösten 2008 ringde Görel Åsbo Stefansson, Jämtlands läns konstförening till Kjartan Slettemark och föreslog en utställning med hans verk i Östersund, vilket Slettemark tackade ja till, men någon månad senare avled han. Det tog så några månader innan  JLK återupptog kontakten med främst  Slettemarks sambo Karin Grönlund, som tillsammans med systern Marie var hans assistenter sedan 1982. 

på Kjartan i Stan visas det mesta ur Kjartan Slettemarks
konstnärskap här bl a  Självporträtt as Marilyn från 2003-2004,
Konstitori från 1976 och i mitten Pudelkostymen från 1975

Slettemark blev 1966 svensk medborgare, efter at tha bott här sedan 1960 och bl a studerat på Gerlesborgsskolan. Det blev nämligen stor diskussion om hans verk på den  offentliga konstscenen i Norge 1965, när han skapat ett plastcollage som ställdes ut framför  Stortinget, Oslo,  i en monter som disponerades av Unge Kunstneres Samfunn som Byens bilde [Månadens Bild]. Kollaget var som ett skrik med en öppen mun fylld av bokstäver och ordet VIETNAM, en  liten amerikansk flagga, liksom på en tunga, tillsammans med en figur som skulle föreställa ett skadat barn. I höger hörn stod det “Av rapport fra Vietnam: Barn overskylles av brennende napalm, deres hud brennes til svarte sår og de dør.” Texten refererade direkt till ett reportage från Vietnam som Slettemark läst i en svensk tidning. I debatten i Oslo och senare även i Stavanger, skyldes i insändare främst Slettemark för kritik mot USA, men han blev också uppmärksammad för sitt okonventionella och uttrycksfulla formspråk. En kritiker i New York Times anmälde Slettemarks utställning till London samma år och  menade att Slettemarks konst tillhörde samma expressiva, nordeuropeiska konsttradition som t ex Edvard Munch och Ingmar Bergman.  

den amerikanske presidenten Richard M Nixon fascinerade Kjartan
Slettemark. Från vänster Cutups Nixon 1971 - 74, Nixon-passets tillkomst
från 1974 Nixon-affischer från1971 och längst fram Kjartan-rosor  1982-2000

Personligen har jag aldrig varit särskilt imponerad av  Slettemarks konst, främst eftersom jag tyckt att han främst visat sådant som redan gjorts internationellt. Här tänker jag framför allt på Slettemarks Marilyn-bilder, som refererar till och närmast är sämre versioner av vad Andy Warhol gjorde redan 40 år tidigare. Även Slettemarks fascination för och verk med presidenten Richard M Nixon känner jag tydligt igen från min egen tidigare konstprofessor Jeffrey Vallances konstnärskap. Vid närmare efterforskning tror jag dock nästan att det måste ha varit Slettemarks verk från -70-talet som istället inspirerade Vallance till sina, som faktsikt är gjorda senare.

Konstkuvöser från 1988 - 2000

Jag kan därför nu medge att denna utställning gett mig en ny syn på Kjartan Slettemarks konst. Dels tycker jag att de senare verken, som Konstkuvöser och Ge Burkan ett Ansikte visar på en större originalitet än jag gett Slettemark  fog för tidigare. Dessutom inser jag att han tycks ha varit inflytelserik nog för att inspirera amerikanska konstnärer som Jeffrey Vallance och kritiker att jämföra honom med den nordiska expressionismens legendariska storheter.

Ge Burkan ett Ansikte från 2007

All rosa text är länkar vidare till det som nämns i texten!