Utbrändhet leder till hjärnskador

Jag har alltid tyckt att utbrändhet verkar ha nästan exakt samma symtom som hjärnskador så när jag läste i ÖP om psykologen Agneta Sandströms avhandling var det egentligen mest en bekräftelse för mig:

bilden är ett eget montage

ÖPs reporter Marcus Berglund träffade Agneta Sandström, psykolog på Remonthagens Rehabcentrum,  för att skriva ett reportage i ÖP om avhandlingen i slutet av februari. Den är en mycket uppmärksammad doktorsavhandling, som kan komma att skaka om etablissemanget och rent av ändra samhällets syn på utbrändhet. Hennes forskning visar nämligen att utmattningssyndrom inte bara går att diagnostisera, utan även att det kan ge direkta och mätbara hjärnskador, med bestående men som följd.

– Det här är den diagnos som ökat mest bland de sjukskrivna i Sverige och kvinnor är överrepresenterade. Karolinska institutet hävdade benhårt att utbrändhet egentligen handlar om depression, men jag tyckte inte att det verkade så och eftersom jag har en bakgrund i neuropsykologi så påbörjade jag en omfattade neurologisk utredning, säger Agneta Sandström i ÖP.

Hon samlade en grupp kvinnor som samtliga drabbats av utmattningssyndrom, utförde en rad tester på dem och kunde snart se ett mönster i deras funktionsnedsättning.

– En sak de här kvinnorna hade gemensamt var att de hade dåligt minne och svårt att sova. De var fruktansvärt trötta och hade svårt att få ihop tankarna, säg­er Agneta Sandström. En annan sak kvinnorna hade gemensamt var att de vanligtvis var högpresterande människor med starkt prestationsinriktade personligheter. De hade högre IQ och längre utbildning än den genomsnittliga befolkningen och var oerhört engagerade i sina arbeten, samtidigt som de var flitiga och ordentliga både i hem och föreningsliv.

– Arbetsplatser borde inte bara tänka kroppsergonomiskt
utan även hjärnergonomiskt. För att vara produktiv måste
man kunna fokusera och då är det idiotiskt med öppna
kontorslandskap och inglasade rum, där man aldrig kan
stänga in sig helt, säger Agneta Sandström
foto: Johan Axelsson 

Hon genomförde en rad neurologiska tester på kvinnorna. Först sådana där de kunde förlita sig på tidigare kunskaper och dessa klarade de med mycket goda resultat. Men när det handlade om koncentration, planering och arbetsminne i en pågående situation blev resultaten desto sämre.

– Vi gjorde ett bildminnestest som gick ut på att kopiera komplexa bilder ur minnet. Resultaten blev fruktansvärt dåliga och det tyder på att hjärnans frontallob inte fungerar som den ska. Genom att scanna kvinnornas hjärnor med magnetkameror i samband med övningarna kunde hon till slut konstatera att kvinnorna hade en tydligt nedsatt funktion i pannloberna jämfört med friska människor, samt en förändring i hur deras hjärnor utsöndrar stresshormonet kortisol.

– Det handlar om verkliga hjärnskador, som det inte finns några bevis för att man kan återhämta sig ifrån. Får du en kula i huvudet eller slår huvudet i en tall, kan du få beständiga hjärnskador som förändrar din personlighet och det är det ingen som ifrågasätter. Samma sak är det med utbrändhet, säger Agneta Sandström, som tror att hennes avhandling kan leda till stora förändringar i synen på sjukdomen.

– Det här är en medicinsk avhandling men den handlar om ett samhällsproblem och om utbrändhet får medicinsk status kommer det att förändra allt. Arbetsplatser skulle exempelvis tvingas ta större hänsyn till hur hjärnan fungerar och inte bara tänka på fysisk ergonomi. Och vi kanske skulle sluta att hylla de som kliver upp i svinottan och jobbar som idioter, eller att se lathet som en dödssynd, säger Agneta Sandström." 

Jämför gärna med denna artikel om depression ur DN med tanke på att utbrändhet kan vara en typ av depression.

All rosa text är länkar vidare till det som nämns i texten!