Anna Kristensens surrealistiska återvändande

Slutligen har jag tagit mig till Galleri Remi och Anna Kristensens utställning som bara pågår t o m 13 april. Det är ett naturalistiskt oljemåleri och grafik av Norrländska landskap med surrealistiska inslag som möter, tillsammans med schlagermusik från 50-talet och en modell av en blå husvagn. 

Den blå husvagnen återkommer även i målningar och grafik

Barndomshemmet förekommer i flera versioner flygande genom landskapet. En kvinna likaså, klättrande i träd  eller väntande, liksom en bevingad man i kostym och så lejonhonan då. Hon stryker omkring i hemmiljöer, runt husvagnen och i den Norrländska miljön. Miljöerna är från Kristensens barndom i Tåsjö, Strömsunds kommun.

lejonhonan och kvinnan tycks vara två sidor av samma utanförskap

Hela utställningen är som en installation innehållande måleri, grafik, objekt och musiken, där varje del är som en ledtråd till en större historia. Att lejonet är en hona som befinner sig i "fel" miljö ser jag som en parallell till kvinnan, som rör sig fritt genom tid och rum men ändå aldrig tycks bekväm där hon befinner sig. 

När Kristensen sökte och fick Härkes ateljéstipendium 2005 satt jag i
stipendiejuryn och minns att jag kände mig väldigt tilltalad av hennes konst

Barndomshemmets resor genom bilderna tolkar jag som att Kristensen alltid bär det med sig, medan den bevingade mannen och husvagnen ter sig mer  mystiska för mig. Jag vill minnas att en av titlarna är Vi Köpte en Husvagn för vårt Allra Sista Hopp, vilket ger en ledtråd till varför den är så viktig. Det är dessutom ur den musiken kommer.

Avslutningsvis tycker jag verkligen att ni ska bege er till Galleri Remi senast den 13 april och se Anna Kristensens utställning!